Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1866, sida 2

NT Near eXXÅXXttoXXXR ORO Göteborg den 11 Januari. Staden och Länet. Föreläsning. Professor G. Ljunggrens föreläsning hade i går afton till lilla börssalen samlat ett talrikt och valdt auditorium, hvilket med synnerligt intresse följde ett föredrag som varit lika underhållande som lärorikt. Sedan prof. L. med klarhet bestämt humorns begrepp, uppfattande densamma ur tre skiljda synpunkter: af den glada, den vemodiga och den lugna (eller rena) humorn, antydde han dess frambrytande i det svenska folklynnet, betingadt af vårt lands natur, der motsatserna af dysterhet och vårfröjd ligga hvarandra nära. Han öfvergick derefter till humorns framträdande i Asaläran — det modersbröst, hvarvid alla nordens folk en gång hvilat — der det isynnerhet var Thors-mythen, som gifvit ämne till denna förening af allvar och skämt, som utgör humorns väsen. I Thors-mythen ingår, såsom bekant, hufvudsakligen de fragmenter vi äga af sagan om Loke, hvars karakter äfven äger en humoristisk anstrykning. Tal:n jemförde honom träffande med Faust-sagans Mefistofeles, uppvisande dock äfven olikheterna dem emellan. Prof. L. ville härefter öfvergå till hjeltesagan, der Starkotter framträder mera såsom en jätteän hjeltegestalt, men då tiden nu vore inne att sluta, uppsköts detta ämne till nästa föreläsning, som hålles om Lördag. Den ädelt hållna, vackra och klara framställningen åhördes med djupaste uppmärksamhet, som vid föredragets slut gaf sig luft i yttranden man och man emellan af synnerlig tillfredsställelse, hvartill man må lyckönska både föreläsaren och hans auditorium. — Mindre Teatern, Vid representationerna sistl. Lördag och Söndag uppfördes endast här förut gifna pjeser. Den förra representationen gafs för mycket godt, den sednare för utsåldt hus. I går gafs för första gången en från franskan öfversatt komedi i 3 akter, kallad ,,En äkta mans straff, ett temligen tarfligt och lösligt hopkommet opus, som dock eger den indirekta förtjensten, att de egentliga krastscenerna (här de skrattretande uppträdena) blifvit gömda till slutet. Liksom mängden af sina syskon, fordrar äfven detta stycke, för att kunna ses utan alltför blandado känslor, ett på alla händer godt utförande. Hr Bohman, den straffade äkta mannen, fylldo som vanligt väl sin plats samt framropades ett par gånger under pjesens gång. I fråga om de öfriga uppträdande, torde äfven den välvilligaste bedömare nödgas inskränka sig till ett erkännande af lofvärda bemödanden. Stycket gifves, tillsammans med komedien ,I Bohuslänska skärgåärden, för andra gången i morgon. — Poströfveri. Den i går afton härifrån afsända norska posten har, enligt i dag från postmästaren Lundvall i Kongelf ingången rapport, blifvit röfvad i närheten af sistnämnda stad. Hr L. berättar om händelsen följande: Postiljonen Knutsson anlände hit med norska posten kl. 112, och affardades kl. 11 2 e. m. Kl. 1212 uppväcktes jag af bultande på fönstren och underrättades, att poston blifvit rofvad omkring 1, mil från staden och postiljonen illa slagen. Skjuts beställdes; doktor Holmström och landsfiskal Fagerdahl eftersändes, i hvilkas sällskap jag begaf mig på väg. Knutsson anträffades i torpot Upsala i närheten af Skälbräcke qvarn. Sedan han blifvit förbunden, berättade ban, att omkring 100 alnar från torpet trenne störro karlar, hvilka legat gömda, plötsligt framrusade och med påkar tilldelade honom flera slag, så att han sanslös föll ur kärran. Då han återkom till sans syntes åkdonet ej till, utan förfogade han sig till torpet. Från detta följde vi spåren och upphittade 2 lösväskor härifrån (Kongelf), postiljonens pistol, hans och skjutsbondens mössor, 3 påkar, som begagnats af våldsverkarne, samt på stället der de legat gömda en tom helbutelj.