Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1866, sida 1

Stockholmsbref. (Från H.-T:s korresp.) Stockholm den 9 Jan. Det är väl att vi kommit så långt som till den 9:de dagen på det nya året, så att dessa tusentals menniskor, hvilka i dagarne, tätt som de blinkat, ropat sitt ,lycka till! och med eller utan anledning i farten tillagt ett bortkrångladt ,,likalunda eller dylikt, att ej nämna de många som under ett vänskapligt tag i knapphålet på gatan uppehållit personer, som tydllgen haft brådtom, med både vacker och lång nyårsharang — det är väl, vill jag säga, alt dessa menniskor ändtligen kanna få hvila sig efter sina ansträngande lyckönskningsluffanden och vi andra också kunna få vara i fred. Ty det är sanning, att man kan tröttna vid mindre än dessa oupphörligt återkommande lyckönskningar så välmenta de än äro, och det är för att ej göra mig skyldig till samma fel, som jag undviker att, då det är så långt lidet, framföra nyårsönskningar till er. Det har varit ett högst besynnerligt väder som betecknat inträdet af det nya året: regn och slask från morgon till qväll, och ni kan lätt tänka er våra gators sorgliga tillstånd under så fatta omständigheter — det utgör allas förtviflan, undantagna dock medlemmarne af lofl. skomakareyrket. Någonting måtte ha kommit i olag i det stora natur-verkets vanliga gång, säger man, och snö ska vi ha, den må tagas från hvad håll som helst, ty nu längta vi riktigt efter den. Jag påminner mig, apropos detta, ett yttrande af Wohlfart, Posttidningens bekante brefskrifvarettillLilla Kusin. Det var en ytterst kall vinterafton, och på vandringen hem plågade kölden svårligen hans angripna bröst. , Det vore då merveljöst, sade han i förbittrad ton, ,om man ej i våra dagar skulle kunna vidtaga några messyrer med afseende på ett klimat, sådant som det behagat naturen att tilldela Sverge. Tyvärr äro vi förkorta i rocken att i det afseendet göra något till eller ifrån, och W:ts yttrande omtalar jag blott som ett bevis på hans komiska missnöje med allt i Sverge, icke minst med klimatet. En sådan väderlek, som hittills blifvit oss bestådd, alstrar missmod i mer än ett hänseende, lifvet d. v. s. lifligheten är så godt som afstannad, rörelsen likaså, grådaskigheten smittar menniskornas både inleten och humör. Kalasernas och balparyrernas tid är inne, men oktoberskurarne i Januari tillintetgöra totalt allt hvad man menar med ,fraicheur, af så väsendtlig betylelse för alla hoppgifvande baltärnor, så gerna edd af alla unge män, som allvarsamt fun