Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1866, sida 3

Red:n har mottagit följande insända uppsats, som påkallar några upplysningar å vår sida, hvilka meddelas på ett annat rum i dugens blad. Insändaren tager sig friheten att med anledning af Handelstidningens, Å 3, referat af universitetsfrågan ur Jönköpingsbladet och dess dertill bifogade anmärkning yttra några ord. Insändaren har på sednare tiden sett med smärta, huru Lunds universitet med sin röst höjt sig mot hvad hela Sverge jublar åt, representationsförslagets antagande, men också med harm sett huru en stor del af svenska pressen med, man kunde nästan säga, raseri slagit sig öfver detsamma och ej aktat för rof att för denna orsak tillägga det det ena epitetet värre än det andra: ,,medeltidsanda,,, skråmessighet, o9bscurantism, ,,oförskämdhet, ,cyniskhet etc. etc. — Det stämmer ej väl öfverens med den fördragsamhet, som man annars vill låta påskina, och vi tro det vara hvars och ens oförgripliga rätt att i politiken få hysa hvilken åsigt som helst, utan att derföre behöfva bli fördömd och förkättrad. Man kan således visserligen beklaga, att Lunds universitet och dess studentkår så litet insett tidens kraf, att den hellre ville behålla vår gamla fyrdelning, än antaga det pya representationsförslaget, men man eger ej rättighet att derföre nedsätta en hel institution med dess vidtomfattande verkningskrets i allmänna opinionen, och söka göra denna fiendtligt stämd mot universitetet, att ej förklara det odugligt och uppmana föräldrar att ej skicka sina söner till detsamma — en uppmaning som betyder föga, då sönerna ej antagligen sändas till ett universitet för att studera politik och kannstöpa, utan för något helt annat. Som sagdt, mot försöket att nedsätta universitetet såsom institution, deremot protestera vi på det högsta. Vi äro öfvertygade att Lunds universitet har till svenska folkets bildning bidragit lika mycket som Upsalas och är ännu i dag fullt vuxet de foråringar man har på detsamma, såvida man ej vill att åsigter i dagens irågor skola vara summa doctrine. Man behöfver blott kasta en blick på namnen af de personer som tillhört och ännu tillhöra universitetet, fostrade vid och utgångna ur detsamma. Det torde vara nog att nämna: Tegner, C. A. Agardh, Thomander, S. Nilsson, L. F. Westman, H. M. Melin, Schlyter, J. G. Agardh, Ljunggren, C. W. Blomstrand, A. Möller, för att inse att obgcurantismen egentl. ej är något passande epitet för ett universitet, som eger sådana namn att uppvisa. De politiska åsigterna äro ett ämne som, om de också ej böra anses främmande eller likgiltiga för ungdomen, dock ej böra räknas till de ämnen, hvarmed universitetslärarne böra befatta sig, för såvidt de ur deras mun skulle meddelas och inplantas. Universitetets uppgift är, enligt vårt förmenande, att bibringa vetande i alla de riktningar, som staten och verlden fordrar af sina individer, och i de ämnen som tillhöra detsamma enligt dess statuter. Faller det sig nu så, att dess alumner äfven intressera sig för det politiska lifvet, för samhällets ställning, dess behofver och önskningar, med ett ord följa med dagens vigtiga frågor, så är det godt och väl, men att på den ställning de intaga till dessa frågor grunda ett omdöme och till och med ett fördömande, kunna vi ej inse vara tillständigt. Det är visserligen saunt att studentens hjerta bör klappa högt och varmt för fädernesiandet och dess framåtskridande; men ofta är han omogen att fullt klart inse, hvad som är det rätta härutinnan; och man bör dessutom betänka att han är ställd mellan tvenne eldar, som det ej elltid är så lätt att bekämpa, pressen och läraren. Vill man nu säga att det just är läraren eller lärarne, som den liberala pressen egentl. har gjort till föremål för sina skarpa anfall, så, nå vål, då ser pressen blott åt höger, ej åt venster, skär alla öfver en kam och fördömer en hel institution, der kanske blott några få äro skyldiga till de anmärkningar man gör. I detta fall har man neml. blott sett till höger, till Lund, ej till venster, till Upsala, som i denna fråga fött priset såsom frisinnadt och fosterlänåskt, eller helt enkelt blifvit lemnadt åt tystnaden. Vill man nemligen påstå — och man kan på sätt och vis vara dertill berättigad — att äfven politiska trossatser meddelas ungdomen, så veta vi ej någon annan, som sådant kan påbördas, än läraren i filosofi. Men hvad är det för filososi som meddelas vid våra universiteter, och hvilken filosofis målsmän äro de, om ej just den mot en representationsförändring, sådan som den nu åvägabragta, fiendtliga Boströmianismen, en lära, som filosofiskt vill och verkligen söker deducera de 4 ståndens nödvändighet, en lära som innehålles i en bok, hvilken fordras af en examinandus i praktiska silososien. Och hvems är vidare skulden, om ej höga vederbörandes, som besatt de filosofiska lärostolarne med Boströmianare, de der leda sitt ursprung från Upsala. — Det skulle kunna vara mycket mer att säga om Lunds universitet just med afseende på dagens , brännande fråga; men vi lemna det tillsvidare å sido, vi vilja härmed blott hafva sagt, att man betraktat saken teml. ensidigt och såsom ett memento, att i det grå ingår något mera än svart. Af mera intresse skulle det vara att diskutera Handelstidningens anmärkning såsom varande af ojemförligt större vigt, frågan om universitetets flyttning. Frågan är icke ny: den har länge stått på dagordningen. Hittills har den hufvudsakligen rört sig om Upsala universitets sörlåggande till Stockholm. Man har någongång i sammanhang dermed ventilerat frå