4 81. 186. 66. 5 oo 51. 357, 40. 6 , 20. 50. 20. 7 , 1. 36. 1. 8 , 3. 30. 3. I 2. 22. 2. Enklingar 2. 2. 1. Enklingar med 1 barn 2. 4 2. 2on 8. 24. 6. 3 , 8. 32 7. 1 , 1. 5. 1. Enkor 165. 165. 133. Enkor med 1 barn 77. 151 59. 2 , 66. 198. 57. 3 , 46. 184. 41. 1 , 15 75. 12. 5 6 36. 5. 6 , 3 2. 3. Deitis Avinnor 150. 150. 124. Dito dito med i barn 66, 132. 47. 20 22. 66. 15. 3 n 4. 16. 4. 4 1. 5. 1. Ynglingar 5. 5. 2. Barn, som betalas för 2. 2 201. Summa 1,321. 4,313. 1,042. Af inshriliana 1,324 nummer bjelpsökande hushåll, har understöd sälunda beviljats åt 1,062. Åt tabellen framgår vidare att dessa 1,062 nummer omfattat 3,528 personer, hvilket alltså utgör antalet af årots understodsto ere deraf tillfälligt understöd lomnats åt 864 hushåll, omfattande 3,007 personer, och månatligt åt 198 nummer, omfattande 521 personer. Af anmålta och insb isna personer har intet understöd under året lemnats åt 262 hushåll, omfattande 785 personer. Rörande åtskilliga andra hithörande detajer bänvisas till bil. C. Här torde böra anmärkas att ingen arbotsför ogitt man fått under året något understod. Det understöd, som blifvit till detta betydliga antal bjelpbehöfvande medmenniskor utdeladt, har bestätt i dels allmosor, dels arbetsförtjenst, af hvilka de förra bostått i penningar, klädesporsedlar, matpolettor och födoämnon samt i ved. Penninge-utdelningen, som man gerna velat undvika, har dock varit oundgängligt nödvändig i och sör hyrornas erläggande. För utdelande af arbetssörtjenst har arbetskontoret sortsatt sin under förra året började verksamhet, och uppgick nummern af dem, som emottagit råämnon till förarbetning i spånad, stickning och väsnad till 420. Allmoseutdelningen under året (från den 1 Jan. till den 31 Okt) företer följande siffror: — — — — — Motsvarande siffror 1364. I kontant, födoämnen och matpoletter .. 9, 830: 23. 9, Inköpt väf till kläder 1,209: 05. 1, Kläder, uttagna från arbetskontoret. . . 2,116:54. 892: 43. Summa 13,155: 82. 11,422: 36. IIvarjomto såsom arbetslöner utgåätt .. 4,875 3,010: — Sunma 18 030: 82. 53, 14.432: 86. I medeltal kar alltså det direkta undcrstödet (13,155: 82) under året utgjort 3 rdr 73 öro för hvarjo understödstagande person. Spörjer man efter frukterna af den biträdande fattigvård, hvarom här är i-äga, d. v. s. om och i hvad mån dess närmaste syscemäl att lindra nöden kunnat uppfyllas; samt haruvida någonting härmea blifvit gjordt til det ondas framtida arjelpande, eller hurnvida icke sastmer det blifvit dermed förvärradt, så tror sig föreningen kunna dertill Svara: att mycken verklig och hepplös nöd blifvit genom föreningens verksamhet, om icke alldeles afhulpen, dock så mycket lindrad, att den nödställde kärnt sig mindre ölvergifvon än måärgen förut tyckt sig vara, hvarigonom ock hos mången hågen blikvit stärzt och modet lifvadt att anstränga sin kraft för sitt uppehälle. Det är helt visst att hårigenom också ganska mänga blifvit afhällaa från tiggeriets förderfliga bana, icke blott för sig sjelfva, utan ock för sina barn. Det är tillika ett sakförhållande, att den erhällna beklädnaden bevsrat mången från sjukdom, som eljest skulle hafva ytterligare ökat elöndet, likasom det är kändt att många sjuk-, lingar, som nu Ååtnjatit föreningens understöd, råkat i denna belägenhet genom saknaden af kläder, att icke talo om de dåliga bostäderna. Om häremot invändes, att tiggeriet inom staden verit i alla fall detta år ganska stort, så står det dock qvar, att tillsyningsföreningens omvårdnad minskat antalot med flera hundratal. I öfrigt torde böra bemärkas, dels att det häsdvnnna tiggeriet till jalhelgen icko så lätt kan upphäfvas, så länge den allmänna barmhertigheten vid denna tid anger sig manad stt utdela allmosor åt kända och okända, dels att till denna tid och äfven utomdess strömma till staden tiggare från andra orter, isynnerhet srån stadens närmaste omgifningar, hvilka ligga utom föreningens verksamhetsområde, dels ock att bland dessa tiggare ingår en god del arbetsföra manspersoner, hvilka icke erhålla hjelp af föreningen. Tikväl torde det med vissbet kunna sägas, att antalet tiggaro icke är jemförligt med hvad det varit under föregående år, ehuru det gamla förhållandet nu fallit något i glömska. Att föreningens verksamhet, genom utdelning af allmosor antipgen till ovärdige eller till alltför stort belopp, skulle hafva förvärrat det onda, derigenom att lasten och lättjan blifvit uppmuntrade, tror sig föreningon 114. . ii —