Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1866, sida 1

Hennes svärta hår nedfoll i tjocka, silkeslena lockar på hennes axlar, likaså pryddes bennes panna af svarta ögonbryn och ögonhår samt bildade en täck motsats till det vackra ansigtes fina, nästan genomskinliga by. Näsan var lätt böjd och erinrade något om en sydländskas profil, munnen fint tecknad, lik en sig öppnande rosenknopp, och på de klassiskt afrundade, ehuru ej fylliga kinderna ända upp till tinningarne hvilade en täck, rosensärgad doft, som emellertid visade sig mera vara en följd aff jungfrulig blygsamhet än af kraftig helsa. Överhufvud tycktes denna etheriska, sylfslika kropp förråda en ytterst ömtålig belsal, hvilket emellertid ej framträdde så tydligt, emedan hennes hållning var upprätt och naturlig, och en viss ungdomlig kraft förrådde sig i alla hennes rörelser. Sålunda framträdlo den unga fremlingen till oss bärande i henden sin italienska halmhatt, hvilken synbarligen varit henne hinderlig vid afstigandet, och hon uppslog ej sina ögon förrän hon befann sig tätt bredvid den murade bassinen. ) Se H.-T. N:o 1—5.