På hemmanen Wiks och Brene egor vid vestra ändan af Kolsnaren träffas äfven spridda grafkullar, och bland kullarna vid Brene äfven en keppsättuing. På Hacksta backe, en sandås, som sträcker sig genom socknen från norr till söder, i närheten af kyrkan, finnes en bautasten, der enligt folksägen ,, Wiking ligger begrafven. Stenen, som haft en ansenlig höjd, förstördes, då ett närstående uthus nedbrann, och den återstående delen, flyttad till annat ställe, är nu endast 3 fot hög. Då för 10—12 år sedan grus upptogs, der stenen haft sin rätta plats, anträffades en urna, ben och bronssaker. Allt detta lades i en fjerding och fördes till församlingens förre ostor, som, sjelf tanklösare än bönderna, törlarade alltsammans för skräp och lät kasta det på sopbacken. En af de närvarande påstår ännu, att bland de bortkastade sakerna fanns en större ring (arni-eller halsring?), ,som ej var af jern. På Wretsta egor å Lötbacken finnas några mindre grafkullar, en del med fotkedjor, och på höjdens östra sluttring en något lutande autasten af 6 fots höjd och dryga 8 fots omkrets nedomkring. Nära Malmbergs by är Wingåkers största ättehög, skadad genom en källares anläggning i dess sida. I Lammersbacken på Kåsta gärde finnas 21 mindre och nedplattade grafkullar. Bland dem ligga två temligen völ bibehållna treuddar, den ena med s fot långa sidor, den andre nägot större. På en oodlad plats i Stengårdens vestra gärde är en vacker treudd med 36 fot långa, inåt böjda sidor. Nära öster om denna finnes äfven en illa skadad mindre treudd. På södra ändan af den sandås, som sträcker sig genom Säfstaholms storäng, i närheten af Wingåkers jernvägsstation, finnes ortens betydligaste och märkligaste begrafningsplats. Grafkullarnes antal uppgår till nära 60. Nästan midt i denna flock träffas en aflång krets af sju större, med ett enda undantag ofvantill ojemna stenar, af gammalt folk i orten kallad hednadomen, i längd omkring 49 och i bredd 28 fot. Det inre af kretsen är jemnt. I Wiala hage på ett berg på Kolsnarens södra strand hafva funnits en 5 alnar hög Bautasten och en på tre, 6 å 7 tum höga stenar hvilande offerhäll, nära 4 alnar lång, 3 alnar bredast och 10 tum tjock. Båda dessa gamla minnesmärken hafva i sednare tider blifvit borttagna och nedlagda i jernvägen, det sednare ehuru befalet vid jernvägsbyggvaden blifvit underrättadt om dess betydelse. Dylika våldsbragder äro numera förbjudna genom hög befallning till Jernvägsstyrelsen. Inom socknen fionas två runstenar, den ene vid Ålsäter, den andre på Lyttersta egor vid sjön Tisnaren. Den förre är 7 fot hög, 4 fo bred och 9 tum tjock, den sednare 8 fot hög och 2 fot 9 tum bred. Nära den sednare stål Fa Yarasten, 4 fot 5 tum hög och 1 fot 6 tun red. Enligt ett gammalt dokument, som förvaras Upsala univ. bibliothek har i ä!dre tider funnit: en runsten vid Kesäter, lydande under Säfstaholm. I April månad 1865 fanns en 5 al nar lång sten liggande öfverst i en dikestrumme på Kesäters gärde. 2. Folksägen om Wingåkers första bebyg gande. En mängd Wikingar, som hade sitt hemvist Nyköpingstrakten, förenade sig till utflyttning rårdades uppför Nyköpingsån, genomforo d sjöar och vattendrag, som ligga i Wrena, Bettna Stora Malms och Östra Wingåkers socknar oc! nedsatte sig i Bosenberga nära Wivgåkers pu varande kyrka. Några flyttade sedan derifrår till Hofsta i Björkviks socken, andra till Stort Djulö i Malms socken, hvarest en stuga nu stå på samma ställe der de nedsatte sig. Alltmer: trårgbodde flyttade några till Granö i Flod: socken. Det lärer finnas skriftligt på pergament i Wingåkers kyrka, att Granö i Floda ännu i dag eger arfvode (?) i Bosenberga. Ingen kyrka fanns då för tiden i Wingåket eller Floda, utan Bosenberga, Hofsta och Grant begrofvo sina lik i Nykyrka. 3. Fornlemnlager inom Österåkers socken På Aske egor finnes en i sednare tider myc ket skadad treudd, afritad och beskrifven i R Dybecks Svenska Minnesmärken, Stockh. 1550 Vid Torps by på vestra stranden af den nu mera aftappade Hullasjön ligger socknens egent liga grafplats, bestående af några få grafkulla med en vacker stenkrets i midten, bildad af seofvanpå släta stenar. På hemmanet Wads egor vid sjön Wiren fin nes en stensättning. — — 22 D