Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1866, sida 1

genom ett trolleri samt antogo anspråkslöshet. Naturligtvis följde jeg med ögonen riktningen af hans blickar, och jag förvåaades att i en ung dam se orsaken till den oväntade förändringen i hans väsen. Hon red på en med röd sadel försedd åsna, som af en gammal drilvsre fördes vid tygeln. Den gamle mannen ville synbarligen låta det försigtiga djuret stiga utför de få stegen och gå ända fram till källan; men vid en sakta uttalad önskan af den ungdomiga rytterskan, afstod han emellertid från sitt förelsfvande och hjelpto honue ned ur sudeln, hvarefter hon långsamt nalkades kädlan. Om den unga iremlingen genom sitt uppträdande utoösvade en lugnande inverkan på Beruhard, så var äfven jag i icke ringa grad anderkastad ett dylikt inflytande; ty den första anblicken af henne var tillräcklig att icko dlott komma mig att glömma det nyss förda samtalet utan äfven den, med hvilken jag ört det. Det föreföll mig som hade ett helson nedstigit från någon Raphaelsk madontiabild för att välsigna den helsobringando sällen. Ty öfver de hulda, jungfruliga drazen hvilade ett sådant skimmer af djup fromwet, att on dylik tanke derigenom lätt uppäcktes. Hennes gestalt var smärt, kausko något under rmedelstorleken, och om den ej visade u mogen jungfrus yppiga former, så uppäckte man dock lätt av den, eharu kommen ill baradozens yttorsta gräns, redan hade Ippnått si höjdpunkt. ett uttryck af (Forts.