Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1866, sida 2

vermod ansåg mig som ett af de mest lyekade skapelseverk och slutligen kom till den öfvertygelsen, att jag blott behöfdo blicka in i en ungmös skygga ögon, sor ea låta henne vissna och dö af kadkssosAkason en i fortid knäckt liljij. . . Dylika känslor nrbiyllde mig äfven, då jag Annandag Pingst år 1832 skiljdes nära byn Godesbore Akt några glada kamrater och riktade wina steg rakt fram till mineralkällan-Vi hade kommit öfverens att om aftovs åter träffas i en af de offentliga trädgårdarne och derifrån anträda den nattliga hemmarschen till Bonn, under så mycket oväsen som möjligt. Jag hade således flera timmar, hvilka jag kunde tillbringa helt och håliet efter min egen smak, och omedan jag rodan då tyckte om att under ensamma vandringar hängifva mig åt mina tankars djerfva flykt och bygga fantastiska luftslott, så måste Godesbergs romantiska omgifning inverka på mig. Då min förmyndare råstod sig hafva hos mig upptäckt en synnerlig kärlek till nataren, hade han fullkomligt träffat sanningen, blott med den skilnaden att han drog denna slutsats af min motvilja för skolbänkarre, medan den egentliga grunden dertill riktsäre bort sökas i do känslor hvarmed :s brukade betrakta allt, som tillhg naturon och Hennes stilla, verkande Jet Sålunda erfor jag afve--ti obeskrifligt välbehag, då jag nalkag mineralkällan genom den gamla, i hörrligasto värskrad pruukande also. 7 (Fortsy