Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1866, sida 2

na honom till sin adjutant vid nästa manöver. Men i himlen manövrerar man jua icke, och min käre, gamle förmyndare befann sig dessutom ej ännu i den belägenhet att han önskade sig himmelrikets fröjder. Han föredrog det säkra för det osäkra samt lefde på sitt öfverjägmästareboställe så lycklig och sorgfri som hans medel tilläto, och tillsammans med horom lefde hans åldriga, lyckliga maka, en bjertegod, gammal dam, hvilken man blott kande tillvita att hon trodde den himmelska glädjen bero allt för mycket af de jordiska kyrkoformernas noggranna iakttagande. Hon var katolik, betraktade presterskapet såsom någonting öfverjordiskt, trodde på underverk samt bad och biktade mycket, ehuru hon knappt hade någon annan synd att bikta än att hon någon gång icke i rättan tid räckt sin ,,gubbe den brinande fidibusen för hans sedvanliga morronpipa, eller att hon låtit mjölken koka sver. Öfverstelbjtnanten föregaf att han sjelf icke vsste till hvilken religion han bekände sig. Fan svor på att han på sin korfirmationsdsg hpit bort öfver berg och backar tillsammans ned några kamrater, så att hans äldste, refan konfirmerade, broder nödgats träda i lans ställe och sålunda konfirmerades för anlra gången, medan han, för att ej göra saten bekant, hade fått nöja sig med broderns tonficmationsbevis. Likväl hoppades han att undfå den eviga nligheten, desto heldre som hans två gån ter konfirmerade broder hade stupat vid Jena och, enligt hans fasta öfvertygelse, redan rapporterat den lilla förvexlingshistorien för den gode Guden samt ordnat allt till ömsesidig belåtenhet.