Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1866, sida 3

vill bibehålla presterskapets afsöndrande såsom ett särskildt stånd. — Erinrande om doktor G:s flerfaldiga verksamhet inom kommunen, fästade sig talaren särskildt vid hans nitiska och faderliga omvårdnad om alla undervisningsverken på platsen och främst bland dessa om den tekniska skolav, som med skäl kunde anses såsom hans skapelse. Derför hade man ock velat vid detta betydelsefulla tidskifte äfven här fästa ett varsktigare minne, i form af en stipendiefond vid samma tekniska skola, och utbad sig talaren, ett denna fond, bildad genom frivilliga bidrag, måtte få antaga namnet: ,,doktor Gustaf Wilhelm Gumeelius? stipendiefond, och att doktorn ville bestämma stadgar för densamma. Icke — slöt talaren — behöfver doktorns minne en sådan fond för att blifva varaktigt; men må denna stiftelse för kommande tider bära vittne om, huru doktor G. var af sin samtid skattad. . Doktor Gumzelius hade, djupt rörd, mottagit dessa prof på välvilja och tackade för skålen, glad att åter befinna sig i en förtrolig krets at sixtänkande, efter att nyss hafva skiljts från en aunan krets, der den förflutna tiden ofta varit bitter, der nära vänner känt sig skiljde af inhördes misstro. — Under fortgången af sitt svar kastade talaren en jemförande blick på det afgående och det inträdande statsskicket, egnade det förra ett vänligt erkännande, men blottade dess största svaghet, ståndsskilnaden med deraf följande ståndssplit. På det nya gjorde talaren sig vackra, men icke alltför stora förhoppningar. Det vore ännu oförsökt och kunde genom oklokt brådskyndande få en skef riktning och föranleda till reaktion. Tidens anda vore demokratisk ; folket, som känner sin styrka, vill leda sig sjelft; samhället, staten förbehåller sig att plasera individerna, der de bäst äro passande; och inför denna statens, mensklighetens rättighet få de enskilda krafterna och anspråken böja sig. — Wissa begrepp, som man medfört från spädaste år, t. ex. begreppen monarki, aristokrati, demokrati ha väl icke bortdött ännu, men bildats om i andra former. Så var adeln aristokratisk genom större odliog, ärfda skyldigheter, ädel anda, ofantliga rikedomar. Demokratin, tolket, kämpade länge för sin existens, men går nu stadigt framåt. Europas riktning är demokratisk, och äfven despotiska stater följa strömmen. Ilärunder her adeln förlorat mycket, men bibehållit det väsendtliga och skall, om den icke missförstår sin kallelse, utan lämpar sig efter tidsförhäållaudena, fortfarande öfva ett betydligt och välgörande inflytande på sin samtid, vid sidan af den uppväxande nya aristokratin — intelligensens, kunskapens, rättsinnets, förståndets, Sedlighetens aristokrati. — Talaren lade alla på hjertat att, hvar i sin mån, bidraga att utveckla demokratin till en sådan aristokrati, att bidraga till önskningsmålet: hela folkets bildning och sedlighet, genom sunda, nyttiga, kiarast framstäldå kunskapers spridande och en sannt medborgerlig uppfostran. Detta vore, sade han, vår tids stora, nu pågående reformationsvärf. Tacksamt erkände han, att mycket här på platsen gjorts och alltridare göres i samma syftning, och särskildt tackade han, i främsta rummet för skolans skall, för den nyss bekantgjorda stipendiestiftelsen. — Återgående till betraktelse öfver våra inre politiska förhållanden, anmärkte talaren, att, om än oliktänkande i detaljer, träffades väl ändock alla i en punkt: medborgerligheten, kärleken till fosterlandet, för hvars välfärd enhvar vore pligtig se till, att passande stenar och en god plan användas vid uppförandet af den nya samhällsbyggnad, hvartill nu grunden är lagd — pligtig verka derhän, att arbetet må utföras med inbördes kärlek, förtroende, kraft, klokhet och endrägt. Folket stånde dervid såsom en man, i lycka eller motgång i fred eller strid, i kamp för det rätta och goda! Gifve Gud (voro talets sista ord), att frid, endrägt och lycka vare fosterlandet beskärda! Gud bevare konung och fädernesland! . Vid festens slut infann sig Örebro sångförening med standar och lyktor samt följde, likasom ock deltagarne i aftonens samqväm, dokter Gumeelius till sitt hem, der flera sånger utfördes. Derifrån begaf sig sångarskaran till Engelbrektsstoden, der åter ett par fosterländska sånger höjdes, hvarefter sångföreningen bringade stadens riksdagsman, handl. L. Wistelius, en serenad. I sammanhang härmed förtjenar nämnas, säger tidningen, att Örebro baptistjörsamling på nyårsdagen lät genom en deputation öfverlemna en adress till doktor Gumeelius, hvaruti baptistförsamlingen, — som , med verkligt intresse, under bön till Gud, önskande det kära fosterlandets sanna välfärd, följde de kritiska, men till lyckligt resultat ledande öfverläggningarne rörande den vigtiga reformfrågan och derunder till sin outsägliga glädje fann, att doktor Gumaelius utmärkte sig såsom en , kämpe för befrämjande af frihet, upplysning och framåtskridande — förklarar sig ön att till doktor G. och om möjligt äfven till II. M:t konungen och Rikets Pränder, uuryck in innerliga, ödmjuka och vördsamma tacksägelse. — Tack samt erkännande doktor G:s vackra verksamhet i flera ardra rigtningar, betygar baptist församlingen honom sin , kärlek, tacksamhet och kögaktning och tillönskar honom ,, Guds frälsande nåd och allt godt för närvarande och efterkommande tid. — Stadens folkmängd har under det förflutna året växt från 8, 713 till 8,996 personer. För Örebro, Ånsta och Längbro församlingar tilltöb:a har folkmängden ökat sig från 10,536 till Gåfvor. Samma afton som festen för doktor Guwelius hölls, förklarade en af deltagarne deri, handl. Kling d. ä., att han till minne af dagen ville till Örebro skarpskytteförenings kassa öfverlemna en gåfva, hvars belopp dock ej nämndes. — Å en lista för en stipendiefond ha medlemmar inom Örebro samhälle tecknat sig för ungerär 1,500 rår rmt. Vid kyrkoherdeval i Kräklinge pastorat i Söndags erhöll kyrkoherde Ekstrand i Askersund de flesta rösterna. Telegrammor. HAMBURG d. 4 Jan. Paris. Vid kejsarens nyårsemottagning vände han sig särskildt till ryske ambassadören och uppdrog åt heA3. Me