Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1866, sida 2

ar må andra siden Cet påättre land, SOM väntar oss på andra sidan grafven. A. H. Göteborg den 4 Januari. I Amerika har slafver eriet numera ej blott faktiskt upphört, utan äfven legaliter uppbäfts. För att uppfylla ett vilkor, föreskrifvet för deras återinträde i unionen, hade redan någon tid förat nästan alla de stater, som utgjorde kontederationen, hvar för sig förklarat slafveriet upphäfdt inom gina gränser. Men dermed var ännu icke det sista högtidliga inseglet satt på denna förnedrande samhällsinrättnings dödsdom. En lag, som en enskild unionsstat för sin del stiftat, kan i framtiden af samma stat afskaffas, och för slafveriets anhängare i södern fanns ännu ett hopp om deras älsklingsinstitutions återupplifvande, sålänge icke Förenta Staternas gemensamma författning, unionskonstitutionen, innehölle ett otvetydigt förbud mot densamma. I unionskonstitutionen kan dock ingen förändring, intet tillägg, göras utan med bifall af tro sjerdedelar utaf de stater, som under unionen inbegripas. Men denna majoritet är nu vunnen. Af unionens 36 stater hafva 29 bifallit författnings-tillägget om slafveriets bannlysning för eviga tider från Förenta Staternas hela område. Den skörd, hvars frön utsåddes för knappt mer än trettio år sedan af några ensamt stående menniskovänner, och hvars uppspirande brodd rebellionen ville nedtrampa under sina härars fötter, bar således i trygghet inbergats till välsignelse för Amerikas kommande slägten och för hela verlden. Det blef törbehållet president Johnson och den vise statsman, som står vid hans sida, William Seward, att högtidligt förkunna den nya lagen. Men Lincolns anda talar ur densamma, och den skall förblifva hans, den store arbetarekonungens, minnesvård i historien. Det försvunna året 1865 har burit frihetens färger. Händelser hafva derunder tilldragit sig, som Enropas statsmän ansågo omöjliga, och händelser, som de trodde oundvikliga, hafva icke inträffat. Under de första månaderna af det förflutna året afvaktade den civiliserade verlden med ängslig spänning sa kernas gång i den nya Verlden. Man undrade, om fort Fishers fall skulle stänga den sista hamn slafveristaterna ännu egde; om Sherman här skulle hunnit fram till Savannah, för att blifva slagen framför dess förskansningar eller för att i denna stad sinna utgångspunkten för nya segrar. Sedan dess hafva vi sett kriget slutadt genom afgörande bataljer, Söderns militära och civila organi sation upplöst, slafveriet upphäfdt och Förenta Staternas regerings myndighet erkänd öfver unionens ofantliga område, utan att en enda röst höjer sig deremot. Många af Europas klokaste statsmän trodde och förklarade, att dessa resultater aldrig skulle uppnås, och den skarpsinnigaste bland dem olla, frausmännens kejsare, byggde en af sina största planer på det antagande, att de voro omöjliga — en plan, som han sjelf betecknat såsom ,sin bäst beräknade, och som han nu efter väldiga offer af blod och skatter ser sig nödgad att öfjvergifva. Lika oväntad som denna utgång af kriget var de amerikanska angelägenheternas gång inom den civila sfären. En af folket vördad och älskad president, i hvilken det såg sin egen anda förkroppsligad, föll för en lönnmördares kula, medan statsskeppet, vid hvars roder han stod, ännu kämpade i bränningarne, men ordningen och regelbundenheten i statsstyrelsen afbröts dock icke för ett enda ögonblick; med fasen för det begångna brottet och sorgen öfver den lidna förlusten af en stor personlighet blandade sig hos folket ingen fruktan för samhällets bestånd. Lincolns död alstrade en panik, men ej i Washington, der hans esterträdare, dagen efter tragedien på Fords teater, under ostördt lugn, i närvaro af de högste statsembetsmännen, aflade presidenteden — utan i London, der häpnad löstes på alla ansigten och rykten kringslögo om republikens fall och militärdiktaturens uppträdande på scenen. Författningens former iakttogos, och Andrew Johnson, ehuru af måhända de fleste amerikanare då betraktad som icke vuxen den plats ödet anvisat honom, installerades i sin styrelse öfver verldens mägtigaste nation utan tecken till motsägelse från något håll. Freden har återställts, allmän förlåtelse åt rebellerna har förkunnats, icke en enda politisk afrättning har egt rum, de segerkrönte generalerna hafva icke gjort något försök att intränga på civilmagtens område, utan tvärtom påskyndat de af dem kommenderade härarnes upplösning, för att minska landets skattebördor; af en million soldater hafva de 800,000 åter