Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1866, sida 2

Ett barn föddes under öfverfärden och ett dog. En svensk bonde blef svagsint mellan Göteborg och Hull för det han sålt sin gård; det sär att hänga hjertat vid verlden. Då vi kommo till Castlegarden var der fullt af bedragare, värdshusvärdar m. fl., som ville lura emigranterna. Jeansson, som är anställd såsom tolk för sveoskar och för att freda dem, lär hotad mången gång till lifvet. Jag får rum och mat der jar arbetar, men vet ej ännu hvad jag får i betalning. — Gud har vait förunderligt god mot mig och 038. — — — Allting är så storartadt här att man kan förvånas. Arbetarnes renhet föll oss genast i ögonen; vi ha ej sett mer än en tiggare. — — Jag känner ej någon hemlängtan, men under resan var det si och så. — — På Bethelskeppet var jag en afton; det var godt, och vi råkade många svenskar der. Här är dyrt att lefva, emedan det är hög tull på allting. Svenskarne äro mycket omtyckta här — — — Herren vare med och välsigne oss och lede oss i sin sanning och fruktan! Ett annat fruntimmer — den i föregående bref omnämnda Johanna — skrifver den 21 Augusti 1865: Jag vet att jag är långt från Göteborg, men ändock kännes som jag skulle vara mycket nära. Jag vill ej tillbaka, men önskade gerna hafva mina vänner här. — — Jag är ännu mycket förströdd både till själ och kropp; vi ha ännu ej fått vårt hem ordentligt och när det är tråkigt i den yttre verlden, så verkar detta på själen. Det är den enda svårigheten vi haft här och det blir snart bättre. — Jag är för det mesta hos J-; hon bor som en dam. Fru W. kan ej göra sig begrepp om huru godt hon har det: ett bord som om de vore riktiga läckergommar, med frukter, sylter, m. m. Men bäst är att de äro snälla kristna, så att vi kunna tala med hvarandra om Herran och hafva umgänge med Honom. Jag är förvånad öfver all den kärlek och välvilja vi fått erfara af alla, som vi kommit i beröring med. Agenten för kompaniet är kristen och predikanten en gammal aktuingsvärd man, som intresserat sig för oss båda. Såväl han som andra amerikanåre säga att jag kommer att få det mycket bra, då jag kan tala språket. — Jag vill ock tro att det blir bra, och om 4 å 6 månader hoppas jag hafva eget hem. — Jtrifves godt och vill ej tillbaka för att stanna hemma i Sverge, endast att helsa på om en 3 år, för att träffa sina syskon och vänner. Jag vill ej tillbaka, äfven om jag hade de bästa utsigter, blott för sjöns skull. Det var nästan lugnt under hitresan och ändock var jag sjuk i 3 dagar och kunde ej äta af Sngbåtens mat, fastän den var mycket bra, men jag längtade efter allt som jag ej kunde få. Här är utomordentligt storartadt allting. Kyrkorna äro så granna och beqvämt inredda, att de tjusa ögat. Mattor på goltven, stoppade dynor i bänkarne, klädda med fin ylledamast. — — Ena utvandrare, 0. O—n, skrifver till hr Nelson, sedan han anförtrott honom några penningar för sin hommavarande hustru, den 19 November 1865: Jag har äran helsa från B—, O. O. från Karlstad m. fl. svenskar. Vi göra det i allmänhet bra. Dagspenningen är 212 å 3 doll. om dagen och arbetsförtjenst saknas icke dem, som vilja arbeta. Jag och L-—a ha arbetat på ett ställe sedan den 21 Juni och komma att arbeta hela vintern, om helsan tillåter. Laga att vi få många dugtiga arbetare till vårt nya settlement. — — En annan emigrant, L:n, skrifver från Boston den 25 Nov. 1865 och tackar mycket för anvisning och bref till emigrantkompaniets agent i Liverpool och till hr Jeansson i Newyork. Han uppmanar hr Nelson att utfärda en varning mot resa med de tyska paketbåtarne. En tolk i Hall, P—n, har dock gifvit anledning till missnöje. Ea annan brefskrifvare N—m berättar att han arbetar såsom farmer och önskar att hans fader ville , sälja af och resa hit ut. Jag ser, yttrar brefskrifvaren, att det är många, som resa, och det är hvad jag tycker om. Jag önskar att alla arbetande klasser kunde gå och lemna de höga, som icke vilja arbeta utan lefva på de fattiges arbete. Jag skulle gerna vilja gå hem och tala med do höga herrar, som stå emot utvandringen till Amerika. Jag skulle gerna vilja gå hem nästa år, för jag längtar till det gamla fäderneslandet ännu en gång för den orsaken att jag kunde blifva mera litt (?) åt detsamma, icke för landet, utan för deras seder och lagar, och till andra att jag kunde få min fader att lemna det slafveri, som han så många år varit il — — — Slutligen föreligga 3 bref från en ung man A—n, som reste ut förliden sommar. Af brefven, alla till hans föräldrar, är det första skrifvet i Hull d. 7 Augusti 1865, hvari han omtalar att resan öfver Nordsjön gått lyckligt och att han om en half timme skulle afresa till Liverpool, för att der gonast gå ombord på paketen till Newyork, dit han hoppades framkomma om 10 å 12 dagar. Det går minsann både bastigt och lustigt. Det andra brefvet är dateradt Newyork d. 23 Augusti. Häri omtalas resan. Den gick från Hull till Liverpool på 5 timmar. Den 8 gingo emigranterna ombord på paketen och den 9 ,bar det af till sjös, dock ej längre än till Queenstown, der 150 irländare kommo ombord. De första dagarne var godt väder, men derefter uppkom en förfärlig storm, som varade i 4 dagar, och då rådde en svår sjösjuka ombord. ,Vi svenskar fingo utsöka de bästa splatserna ombord och hade det mycket bra i alla afseenden, mycket bättre än jag hade tänkt det. Maten var mycket bra: till frukost kaffe med färskt Had LK Ai — 2 8..