Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1866, sida 1

högt värde på ,talande papper och till stor del tillskref trollrullens inverkan sina framgångar på jagttågen och krigsstigen. Oaktadt Warukschas afvärjande tecken, oaktadt hon värnande pekade åt det håll der hennes fader vid denna tid troligen med yvilda tjut dansade omkring den flammande elden, lät jag ej hindra mig att aftaga ormhufvudena från pappersrullen för att åtminstone kasta en blick på den gamla skriften. Flickan var ju mia medbrottsling, och jag behöfde ej frukta ett förräderi från hennes sida, emedan hon sjelf, i händelse af en upptäckt, först skulle drabbas af sin faders vrede. Hon lugnade sig äfven så snart hon fann mig orygglig, och i nästa minut öppnade jag det dyrbara fyndet. Det bestod af flera hundra qvartblad, hvilka, ehuru af olika storiek, godhet och färg, dock voro ganska sorgfälligt numrerade, ordnade efter numren och sammanhäftade. Synbarligen för att spara rum voro de mycket tätt fullskrifna, och att döma efter det än ganska bleka, än mörkare, bruna eller blåaktigt färgade bläcket, måste skribenten hafva kämpat med talrika hinder vid anskaffandet af de erforderliga skrifmaterialierna. Mest öfverraskades jag deraf att författaren, hvem han än må hafva varit, hade begagnat det tyska språket samt tysk skrift. Jag öppnade bladen och läste vid skenet från elden det ställe, som först föll mig i ögonen. Jeg läste den första sidan, den andra, tredje och fjerde; glömda voro trollkarlen och hans dotter, glömda min omgifning och den fara, som hotade mig om min pärd händelsevis bade hemkommit. Jag läste, och ju mera jag läste desto fastare blef mitt beslut att ej för något pris