Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1866, sida 2

tid, utan att den oförtöfvadt måste upphöra, så vida man icke skall utsätta sig för de vådligaste förvecklingar. Angående Tardieus, den berömde dekanus i medicinska fakulteten uti Paris, frånträne från denna befattning meddelas följande: Undervisningsministern, hvilken på sednare tider synes hafva haft felet att gifva efter för det klerikala hofpartiet, begaf sig en dag temligen tidigt till medicinska skolan, för att underrätta sig om den stämning, som rådde hos studenterna der. Han hade foreskrifvit några försigtighetsåtgärder och leranat efter sig ett tillkännagifvande, hållet i energisk ton, hvilket skulle uppslås i föreläsningssalarne. Tardicu hade vid detta besök icke träffat Duruy; kort efter dennes bortgång inträffade Tardieu och erhöll kännedom om hvad som föregått. Då han likväl ansåg, att dessa ftgärder ännu mera skulle öka bitterhetoa, och då han dessutom var af den åsigten, att han först bort blifva tillfrågad, emedan en del af ansvaret drabbade honom gom dekanus, beslöt han att uppskjuta publikationen af tillkännegifvandet, tills han framfört sina invändningar till ministern. För att gifva större vigt deråt, rådgjordo ban med do öfriga professorerna om de för handen varande svårigheterna. Under dessa rådplägningar ingick en kort depech från undervisningsministern, hvilken ålade de församlade prosessorerna att åtskiljas. Så skedde. Några timmar derefter erhöll Tardieu ett bref från ministern, hvilken i en torr och befallande ton förebrädde honom hans hållning som dekanus. Som svar härpå inlemnade Tardieu ögonblickligen sin afskedsansökan. Som bekant är, lät den aflidno hertigen af Morny bygga ett galleri i lagstiftande församlingons palats, i hvilket han Jät uppställa sina målningar och konstföremål. Grefve Walewski, hans efterträdare som president i denna församling, är icke så rik på konstföremål, men har ställt så till, att detta gelleri dock icke skall vara tomt. IIädanefter skola nemligen de målningar utställas, hvilka, målade af nu lefvande artister, inköpas af regeringen för museerna i Paris och provinserna. Dessa komma naturligtvis endast under en kortare tid att uppställas i galleriet, hvilket två gånger i veckan skall vara öppet för publiken. STORBRITTANIEN. Times diskuterar åter Frankrikes åtgärd att upphäfva det mellan vestmagterna slutna utlevereringsfördrag, som existerat från år 1843. Noggranna efterforskningar hafva fört till det resultat, att under da sednaste 12 åren har England utlevererat 24 fransmän och Frankrike 12 engelsmän. Fordragets verksamhet bör dock icke bedömas endast efter dessa siffror, ty man måste antaga, att många förbrytare genom detsamma athållits från att söka en säker tillflyktsort på andra sidan kanalen. Times önskar fördragets förnyande, men ej på annat vilkor, än att dot förnyas i enlighet med engelska grundsatser om den personliga friheten. , England, skrifver Times, ,vill vara en fristad ej blott genom det obegränsade skydd, som dot skänker politiska förbrytare och religiösa flyktingar, utan ock genom den trygghet som det måste lemna enhvar — hans brott må vara hvilket som helst — mot handlingar af öppet våld, mot blotta misstankar, mot det plötsliga och emotständliga grepp, som i vissa länder rycker menniskan från dagens anlete och ur menniskors sällskap och släpar henne till ett fängelse, som blott är ett annat namn för grafven. Hvarje engelsman, som har att gifva sitt samtycke till en utleverering, måste för sitt samvete och sin sjelfaktnings skull fordra att få veta något om den rätts-sak, hvarom det handlar, för att på goda grunder kanna antaga, att anklagelsen är botogad. TURKIET. Som bekant är, hafva stormakternas regoringar uppträdt i Konstantinopol mot den i Tarkiet existerande tscherkassiska slafhandeln. Köln. Zeit. inuehållor en längre artikel om ,Slafväscadet i Europeiska Turkiet, ur hvilken det torde vara af intresse att erfara följande: ,Afskaffandet af slafhendeln, dekreteradt af fronska republiken och af engelska parlamentet alltsedan år 1807 på det verksammaste understödt, erkändes år 1815 på kongressen i Wien som en väsendtlig grandsats i den europeiska folkrätten. Aila stater i Europa hafva så småningom i Jagstiftningen infört förbud mot slafveriet, äfven i hvad som rörer kolonierna. I Förenta Staterna har det sista inbördeskriget gjort ett slat derpå. I Europa anslöt sig till dessa sträfvanden lagen för upphäfvandet af lifegenskapen i Ryssland, hvilken höll en tredjedel af innevånarne i denna statskoloss i sullkomligt beroende. Endsst Turkiet, som med sin hufvudstad och hälften af sina undersåter tillhörer Europa, hade intill år 1855 icke tagit någon del i dessa välsignelserixa reformer, ja, slafväsendets fasor i Osmaniska riket uppfyllde, genom grekernas grymma behanåling, i nittonde århundradet hela EuAcan; hannag Äman es hgaa iao haft gkäl