Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1866, sida 2

wA AA — —— gatsen i hennes ögon, så hade jag haft skäl till den misstanken att hon blifvit vacklande i sitt beslut. Wakitamone visade sig nådigare mot mig än någonsin. Han hade fört mig välbehållen till Missouri samt dermed löst sin uppgift, och h. visste ganska väl, att jag ej skulle underlåta att på en, något längre uppåt belägen handelspost belöna honom efter bästa förmåga för sina visade tjenster. Den hederlige Wakitamone, om han blott hade anat huru hans förtroende skulle missbrukas; visst skulle han då ej hafva slösat med bevisen på sin välvilja mot mig. Ja, den hederlige Wakitamone med sitt långa uppfästade hår och den prydligt flätade skalplocken, med sitt uttrycksfulla, eldrödt målade ansigte och de blixtrande ögonen, med den ståtliga halskragen af sinnrikt förenade björnklor och den skarpslipade tomahawken; hvad bjelpto honom hans rykte som krigaro och trollkarl, hvad hjelpte honom hans andeskådareoch djefvulsbeBvärjare-talang? Han blef lurad, skändligen lurad af sin egen dotter och en fremmande äfventyraro, med hvilken han hade delat så mången måltid och rökt så mången pipa framför elden i sin wigwam! Morgonen var koll, atmosferen klar; en isande nordanvind blåste genom Missouridalen och dref de lösa, fina iskrystallerna lustigt sramför sig utefter den orörliga strömmens spegelglatta istäcke. Jag ämnade göra ett besök hos den på andra sidan floden bosatte hvite och hado just framträdt ur lunden, då ett hväsande af Warnkscha återkallade mig till de närstående videbuskarne. Jag lydde natarligtvis genast, och min glada öfverraskning blef stor, då den unga indian