Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1866, sida 1

en stor packe polsverk samt betraktade omvexlando de blåaktiga ringar, som uppstego or min mod cn blandning al doftaade sv. makblad och torkad videbark fyllda pipa, samt trästyckena, hvilka småninzom ötvergingo till kol och aska på den väldiga gl0 högen. — ph 2 — och TR betraktade — äfven Warukscha, änn Ö veräknade de dagsresor, som -uu skiljde oss från Missouri, vårt närmasto mål, samt dervid tänkte på den hemlighetsiulla medicinrenseln, kom jag till det resultat att Warakscha var kanske den enda person, som kunde upptäcka för mig hemlighetorna i det farliga fältapotheket. Hastigt hado jag uppgjort min plan, och i det jag drog mig litet närmare intill indianskan ropade jag hennes namn. Vid mitt rop skakade Warukscha, genom en rörelse på hutvudet, tillbaka sitt långa hår, som neusjuukit öfver hennes panna under arbetet, och i det hon svarade med det eugelska ordet ys, riktade hon mot mig ett par ögon, hvilka i glans och eld öfverträffade den dyrbaraste, svarta diamant. — Fiicka, fortfor jag derefter med ett högtidligt uttryck, — jag för min del anser dig som en perla bland Ottoeqvinnorua; jag skulle emellertid anse dig ännu skönare och älskvärdare, om du ville vara mig behjolplig att till fromma för din faders vetenskap föra honom bakom ljuset i en för honom högst oskadlig angelägenhot. — Yes, svarade Warukscha leende. Det arma barnet hade cj förstått ett ord af mitt prydliga tal och blickade med rörande ifver omkring i tältet för att upptäcka det föremål, som jag kundo hafva ästundat. (Forts.)