Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1857, sida 2

af gamla trasor; hvad skåpet angår, veta vi, att det uteslutande varit bestämdt till förvaring af den gamles papper. Medan Charles sålunda gick från hörn till hörn och undersökte möblerna, sängkläderna och väggarne, kunde hon bakom dörren hafva hört ett obetydligt buller, liksom om någon försigtigt tryckt sig in till väggen, för att lyssna, samt ojemna, bastiga, återhällna andedrag. som fruktan och ovisshet. Men sedan Charles väl fått i hufvudet, att en skatt mäste vara dold i detta rum, var han ej sinnad att så hastigt släppa sin idt. Ilan erinrade sig, att han alltid varit förbjuden beträda detta rum, såsom ett det Aldraheligaste, till hvilket dörren endast var öppen vid högtidliga tillfällen. Han påminde sig det buller, han hört härifrån, då han ringde, det långa dröjsmålet, innan fastern öppnade dörren, den utomordentliga ängest, hon visat, då han bestöt tillbringa natten här, den besynnerliga motvilja, med hvilken hon lemnat honom ensam, och han slöt af allt detta, att rummet måste dölja en hemlighat, hvilken hon till hvarje pris ville uppdaga. Väggarne voro öfverdragna med smutsigt gult papper, på många ställen sönderrifvet och klistradt omedelbart öfver kalken: der kunde omöjligen finnas nägot hemligt gömställe; alltså återstod blott att undersöka golfvet, som var i ytterst förfallet skick. Då Charles lutade sig ned för att börja denna undersökning, märkte han, att de bräder, som lågo omedelbart framför skåpet. voro slitna och glatta af gnidning, såsom om skåpet ofta blifvit slyttadt. Denna upptäckt gjorde så starkt intryck på honom, att han darrade. Det dröjde ej länge, innan han märkte en ny omständighet, som var ännu mer betecknande. (Forts.)