Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1857, sida 1

Biskop Thomanders motion om Konventikelsörfattningarnes upphäfvande. Det intresse, som följer både saken och personen (motionären), ålägger oss, att återgifva ofvanskrifne motion utur Östg.-Corresp. Här behöfver ej upprepas hvad som mer än en gång blifvit antydt, att den s.k konventikeln just utgör den ursprungliga form af det religiösa församlingslifvet, hvari det bar sina skönaste frukter, frukter, som blefvo af helt annan beskallenhet, så snart den enkla, fromma församlingen, med dess fria, apostoliska lärarekall, blifvit förvandlad till den ifrån Judendomen och hedendomen lånade institutionen: kyrka?. Få drag af denna kyrka? torde då vara mera betecknande för dess affälliga ståndpunkt än då den förbjöd just denna första vackra form, likasom förbudets fortfarande bestånd betecknar kyrkans fortfarande ståndpunkt. Biskop Thomander tillhör de få prester, som yrkat en förändring härutinnan, som yrkat det s. k. Konventikelplakatets upphäfvande. Han har vid innevarande riksdag upprepat detta yrkande — med hvad framgång skall tiden snart visa — i en motion, hvars motiver lyda sålunda: Frågan om konventikelväsendet har så länge och så utförligt varit afhandlad, och allt hvad derom är att säga för och emot är så ofta upprepadt, sednast i sista riksdags-utlätanden och öfverläggningar, att ett förslag till de härem utfärdade författningarnas undanrödjande icke mera behöfver särskildt motiveras. Utsigt är i den första offentliga handling för denna riksdag i throntalet, dertill lemnad att en nödig framställning i denna angelägenhet är att emottaga. Rörande dennas innehåll i alla sina särskilda delar är ingen visshet ännu för handen. Deremot en så mycket större rörande dess hufvudsyftning. Denna hufvudsyftning är densamma, som redan för 18 år sedan enhälligt förordades af den dåvarande kyrkolagskommittten. Sedan dess hafva hufvudsakligen 2:ne omständigheter tillkommit, som försvårat frågans lösning: den ena tillhör vetenskapens område, den andra församlingslifvets. Inom det förra har läran om kyrkan blifvit företagen till en utförligare och lifligare granskning, än under den närmast föregående tiden. Frukten af denna granskning har blifvit en tvedrägt emellan kyrkans lärare. Vill man, sisom billigt är, undvika att åt endera sidans meningar gifva förhatliga namn, så inskränker man sig lämpligast att här endast anteckna, atttvisten ibland annat är om konventikelns tilläatlighet eller otillat