Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1857, sida 2

betänkande att dessa utomdess väsentligen medverka just till lifsförnödenheternes stegring till följd af den stora arbetsklassens ökade förmåga att konsumera. För öfrigt torde äfven arbetsklassen, som utgör den öfvervägande massan af nationen, äga rätt att icke uteslutas ifrån den höjda nationalvälmågans frukter. Då jordegendomens kapitalvärde stiger, må äfven arbetskraftens kapitalvärde höjas, såsom det ock under dessa sednare åren gjort, uti en proportion, som utvisar ett ganska sundt samhällstillstånd. Fangvärdsstyrelsens tabeller visa, att härigenom brottens antal betydligt förminskats, hvarigenom hundratusental af dagsverken bibehällas för produktiva arbeten, i st. f. att onyttigt förtvina inom fängelsemurarne, till statens äfven direkta betungande. Hvad som gäller om fångvården, gäller i ännu högre grad om fattigvården, som skall minskas årligen allteftersom dagspenningarne stiga. Att i Sverge, med våra ofantligt stora inre tillgångar, för hvilkas tillgodogörande det svåraste hindret har varit brist på kommunikationsanstalter, använda 10 millioner riksdaler och 3 millioner dagsverken årligen på allmänna arbeten, utgör alls icke något onaturligt intrång å statens sida i landets verksamhet, utan är fastmer ganska i sin ordning. Och vi skola kunna fortfara härmed i många tiotal år, utan att nyttiga arbetsföremål skola saknas. Vi behöfva alls icke, såsom det skett i Frankrike, sysselsätta 100,000 man dagligen för att tappa Seine på buteljer, eller nedrifva hela stadsqvarter för att uppföra palatser. Vi kunna och böra i dess ställe bygga jernvägar och kanaler, utdika mossar, m. m., allt till icke blott arbetarnes, utan landets stora nytta och fromma. Vf hafva i det ofvanskrisna ej yttrat något om öfverste Ericsons förslag till jernvägarnes sträckning, ett ämne, hvarom det nog kommer att tvistas tillräckligt oss förutan, men hvarom vi dock ej kunna undertrycka den mening, att förslaget bär en tydlig prägel af att vara uppgjordt med en blick öfver hela landets karta och icke med en blick, som ser landet ifrån sin stad, sin gård, eller sitt in. tresse. Vi hafva blott velat göra några oförgripliga erinringar af kända, men förbisedda sakförhållanden, i fråga om planen i dess helhet och möjligheten samt nyttan af dess utförande. Vi hafva framställt dessa erinringar, såsom vi hoppas, utan rusighet, om vi ock nödgats något höja oss öfver den kälkboigerlighet, som är för kortsynt att se sakerna i något stort och för trångoröstad, att kunna lifvas till någon gnista af enthusiasm för en stor, fosterländsk tanke. n:i:. —