Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1857, sida 2

ganska ringa erfarenhet af jernvägstrafiken i sörres ehuruväl de små Wermländska banorna gifva full ränta på anläggningskostnaden, men man känner, att vid flera af de föreslagna bibanorna uppgår redan den närvarande trafiken till den höjd, att en jernväg. som upptager samma trafik utan tillvent, Skulle bära sig förträffligt. Och likväl komme denna trafik icke att, såsom den för Örebro-IHultvägen nedsatta kommittcen antog, stiga med några procent, utan flerdubbelt. något hvarom den ökade trafiken på våra ångbåtar bär nogSamt vittne ). Vi hafva en annan art anläggningar, om hvilka det ofta förut påstods, att de aldrig skulle bära förvaltningskostnaderna, d. ä. de elektriska telegraferna. Oaktadt förvaltningen här synes hafva blifvit ganska rundligt tilltagen och tjenstemännen i förhållande till öfriga statens tjenstemän, särdeles väl aflönade, samt oaktadt slutligen stationer blifvit inrättade på orter med mycket ringa trafik, betäcka likväl inkomsterna alla förvaltningskostnader och hafva t. o. m. gifvit icke obetydligt öfverskott, som ingått till statsverket. Det är vår öfvertygelse, att Sverges jernvägar skola komma att visa ett motsvarande resultat. Får man denna öfvertygelse för sig klar, så förfaller dermed hela detta tal om de olidliga räntor, som staten skulle komma att vidkännas, till följd af ett genomfördt jernvägssystem, och alla de uppstapplade siffrorna, som framställas såsom skräckbilder för den tanklösa inbillningskraften, reduceras till ganska nära noll. En annan fråga blir huru lånet af de erforderliga millionerna skall upptagas. Det borde, enligt vår tanke, ske genom större och smärre jernvägsstatsobligationer, hvilka blefve löpande papper, med räntor och amortissement, så att en viss del komme att årligen utlottas, hvarigenom skulden skulle småningom af sig sjelf upphöra. Att göra skulden ouppsägbar, såsom i andra länder, torde icke vara lämpligt för Sverge. Härmed förfölle ock den anmärkning, som blifvit hörd, att vi ej böra kasta en skuldmassa på våra efterkommande. Det är för framtiden jernvägarne byggas och framtiden bör då väl ock sjelf bära en del af bördan. Då tillika den närvarande tiden åtager sig en högre ränta, till skuldens amortering, har framtiden intet skäl till klagan; fastmer skola våra efterkommande säkert känna sig tacksamma för de arbeten, som blifvit utförda till deras bästa; likasom vi nu känna oss för de verk våra fiider lemnat oss i arf. Man bar emot öfverste Ericssons förslag vidare anmärkt, att det upptager för kort tid för utförande af så stora arbeten. Landet skall icke blott ej kunna bära kostnaderna för ett så forceradt arbete; det skall icke heller kunna undvara så stora arbetskrafter, som derför beräknats, nemligon 10,000 man årligen. Vi anse för vår del denna invänning icke mycket giltigare än de föregående. Det är inom den enskilta erfarenheten en tillräckligt konstaterad sak, att ingen byggnad blir dyrare än den som bygges långsamt, hvilket företrädesvis gäller om en produktiv anläggning, der man för hvarje uppskof förlorar i afkastning. Detta gäller i högsta grad i fråga om jernvägar, hvilkas afkastning tillväxer med snart sagdt hvarje alns utsträckning, och der dessutom en betydlig del af befäl och arbetsmateriel blir lika stor för en större som för en mindre arbetsstyrka, hvartill kommer att den allmänna välmågan förlorar på hvarje års dröjsmål. Hvad beträffar de 10,000 arbetarne, så må man erinra sig, att arbetena komme att bedrifvas samtidigt i olika, skiljda delar af landet och det äfven å sådana orter, derifrån menniskor, till följd af de öfvermåttan låga dagspenningarne, hoptals utflyttat till andra länder. Tre millioner dagsverken årligen, fördelade mellan Skåne, Westergötland och Mälarprovinserna, komma icke att verka annorlunda än att dagspenningarne något stiga i åtskilliga delar af landet, hvarför dock jordbrukaren erhåller en riklig ersättning uti högre priser och lättad afsättning för sina produkter. Nu vill man väl hafva de sednare förmånerna, men klagar jemmerligen öfver de stegrade arbetslönerna, icke I ) I Preussen hadeifrån 1844 då blott 56 mil jernvägar funnos, till 1852, då jernbanorna utgjorde 385 mil, trafiken med personer ökats från 1.784,000 tiu 9 707 000 och med varor från 2.654.000 till