Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1857, sida 2

saknades i räkenskaperna. Till belöning för dessa små tjenster blundade mamsell Dufour för de utpressningar, till hvilka portvakterskan gjorde sig skyldig mot hyresgästerna; de hade slutit ett förbund att till egen fördel plundra alla andra, och då de begge voro alltför sluga att låta lura sig af hvarandra, stodo de på fullkomligt jemlik, nästan systerlig fot inbördes. Den gamla Philippine berättade för madam Robin de sorger, som hennes slyngel till brorson förorsakade henne, han måste, enligt hennes mening, slutligen ruinera henne, och portvakterskan sökte genom lågt smicker göra denna löjliga fruktan ännu större. Det var madam Robin, som först framkastade den misstanke, att Charles ämnade förgifva sin far och tant, och det var likaledes hon, som föreslog att förse dörren till deras rum med en grof hänglås. Mamsell Philippines tacksamhet mot portvakterskan för dessa tjenster hade slutligen stegrats till entusiasm. Ynglingen, som förut varit så ödmjuk i sitt eget hus, hade således visat en oerhörd dristighet genom att förnärma en sådan stormakt och tala på sädant sätt till mamsell Dufours förtroliga väninna; den gamla möns eget anseende måste uppenbart stå på svaga fötter, och madam Robin lofvade sig sjelf att följande dag icke spara på veklagan öfver deras gemensamma olyckor. Charles hade emellertid kommit upp till andra våningen, der hans tant ännu bebodde den afiidne procentarens rum. Trappan var höljd i ogenomträngligt mörker, men unge Dufour var alltför väl bekant med huset för att gå vilse. I ett hörn af gången famlade han efter en söndrig klocksträng, och det dröjde ej länge, innan derinnifrän hördes ljudet af en sprucken klocka. Flera minuter förflöto, innan någon visade sig,