jemte förslag till organisation af en sådan och proposition om dertill, utöfver konungens bidrag, nödigt statsanslag. Denna motion gaf representanten för Luleå, hr Bodell, anledning till ett skämtsamt anförande, deri det bland annat heter: Namnen Gustaf Adolf, Carl XII och Gustaf III, dem motionären sammanställt, skola, tack vare mnemoniken, hjelpa mig att minnas de stora olikheterna under de perioder, som dessa kära namnen utmärka. De tvenne förstnämnde betyda: allvarlig gudsfruktan, samvetssrihet, enkla seder, tapperhet, m. m. Jag tackar motionären för att han prisat dessa tider och visat oss dit efter föredömen. Men märk väl, mina herrar! der finnas inga konstnärspremier på stat och alldelea ingen — teater. Således yngre anor för den! Först i Gustaf III:s tid: teatrar, skalder, artister, konstlade behofver, många tidqsfördrif, stora depenser. Så heta föräldrarne. Barnens namn: penningebekymmer, finansplaner, låne-operationer, stora brännerier, m. m., tout comm? chez nous? — — — ygtatsanslag för att uppehålla teatern är just detgamma som att med medecin söka uppehålla lifvet hos en sjuk. Kan den sjuke icke komma ut i friska luften och umbära medicin, så lefver han icke länge, om ock alla tillgångar uttömmas på läkare och medikamenter. Så ock med den kongliga teatern. Enskilda teatrar trifvas och öka sig på egen hand. Släppes den kongl. teatern åt verkliga artisters ledning, så kan den äfven reda sig utan att fräta på statens tillgångar. Man har betalt ända till 100 rdr biljetten oeh i allmänhet från 10 till 25 rdr för de sämsta platserna när publiken varit riktigt fallen för spektakel; men statskassan bör icke aflöna dem som spela för tomma väggar. Icke heller bör hela riket sörja för att hufvndstadens publik får sina teaterbiljetter för ett lägre pris än som svarar emot dagkostnaden. Ursäkten, mina herrar, att jag icke förstår mig på estetiken, utan talar som en köpman och näringsidkare. Ursäkta om tankens vingar äro förlamade efter det de i går sutto fast i — jernvägsnätet. Kort och godt: intet statsanslag till teatrar, inga extra premier på stat åt artister. nn —