: C oe )0C(RUPALIOUnOH 41 (A1 fT 0 oDoo ammankallandet af den nya kongressen. Denla tveksamhet skulle nemligen hafva låtit enselska regeringen befara, att Turkiet, drifvet ill det yttersta, skulle hafva fogat sig efter srankrikes och Rysslands önskningar och forlIrat sitt områdes utrymmande. Säkert är, skrifver korrespondenten, att Reschid Pascha, som icke vågade på eget ansvar fatta ett beslut i öfverensstämmelse med lord Stratfords önskningar, slutligen förklarat för denne sistnämnde, att frågan måste underkastas ministerkonseljen, hvars medlemmar icke alla äro anhängare af engelska politiken. Lord Stratford skulle då tillrådt sin regering att sjelf påyrka en kongress, innan den genom omständigheterna tvingades antaga de andra makternas proposition derom. Samme korrespondent omtalar, att underhandlingar öppnats emellan lord Stratford och Feruh-Kahn och hade utsigt att lyckas. Men den engelska ambassadören skulle hafva uppstält det vilkoret, att persern afstode från sin tillämnade resa till Paris. Till de i går meddelade nyheterna från Orienten, hvilka med ångbåtslägenhet ankommit till Marseille, är endast följande att tillägga: Ryssarne anfördes vid intagandet af Sudschuk-Kale af general Filifson. Glåädjefesterna i Teheran med anledning af Herats eröfring, hade störts genom persiska kronprinsens död. Den aflidne var ett barn om 6 år. AMERIKA. Vi meddelahär nedan en sammanfattning af det budskap president Pierce aflåtit till kongressen. Presidenten börjar med den anmärkningen, att han, då han sin konstitutionella pligt likmätigt för kongressen redogör för landets ställning, icke endast yttrar sin personliga öfvertygelse, utan talar som handhafvare af den verkställande makten, hvars värf det är att vårda hela unionens interessen och bofrämja allmän och enskilt välfärd. Välmågan är jemt tilltagande i Förenta Staterna och detta bevisas bäst af amerikanska folkets höga intelligens. Sedan kongressens sista session har ett presidentval ägt rum och i detta val har folksuveränitetens fria verksamhet uppenbarat sig. Det är omöjligt att taga miste om de stora af folket sanktionerade principerna; det har proklamerat staternas och medborgarnes konstitutionella jemnlikbet, oafsedt hvilken del af unionen de tillhöra eller af hvilken härkomst de äro. Genom denna åtgärd har det på det I bestämdaste fördömt iden att i Förenta Staterna organisera olikheter, grundade på geografiska tillfälligheter. Presidenten öfvergår sedan till en öfversigt af den långa följd af angrepp, som rigtats emot de södra staternas konstitutionella rättigheter, samt fördömer i skarpa ordalag abolitionisternas sträfvanden, genom hvilka unionen lidit fara att söndras. Budskapet försvarar energiskt kongressens åtgöranden hvad beträffar organisationen af territorierna Nebraska och Kansas och angifver orsakerna till de svårigheter, som man haft att öfvervinna vid organiseringen af detta senare territorium, svårigheter, som icke få tillskrifvas några bestämmelser i de organiska lagarne, utan främmande personers obehöriga mellankomst. Denna mellankomst har öfverallt, der den visat sig, vare sig genom handlingar af en revolutionär karakter, eller genom opposition emot lagarnes verksamhet, blifvit tillbakavisad och qväst genom alla de medel, som konstitutionen och lagarne ställa till den verkställande maktens förfogande. Presidenten förklarar, att han ej har någon makt att mellankomma i de lokala valen; han har icke mera makt i territorierna, än i staterna. Om han hade en sådan makt, skulle styrelsesättet, ehuru till formen republikanskt, i sjelfva verket vara monarkiskt, och om han, unionens chef, hade företagit sig att utöfva den i Kansas, skulle han med skäl hafva kunnat anklagas för kränkning af amerikanska folkets dyrbaraste rättigheter. Denna del af budskapet slutar med att uttrycka den förhoppning, att, emedan lugnets återställande i Kansas ger tillfälle att der grunda visa lagar, skall territoriets lagstiftande församling eller kongressen vaka öfver, att det icke ibland territoriets lagar och författningar qvarstår någon stridande emot konstitutionen eller dess syfte, och vidtaga alla öfriga nödiga försigtighetsmått för att tillförsäkra dess invånare det oinskränkta åtnjutandet af alla medborgerliga rättigheter, i enlighet med de organiska lagarnes anda. Öfvergående till unionens sinanciella ställning, förkunnar budskapet, att statsinkomsterna under det med d. 1 Juli 1855 tilländalupna finansår, uppgått till 76,918,141 dollars eller med förra årets saldo 92,250,117 dollars. Utgifterna, med inbegrepp af 12,770,390 för afbetalning å statsskulden, hafva utgjort 72,918,792. Statsskulden har nu minskats till 30,737,129 dollars, en summa, som utan olägenhet kunde betalas på ett enda år: men,