ÄLV (111 161151 411A5711— oo RR Å 4785 näer med alla deras förnödenheter; huru mycket lättare skulle det icke vara för Ryssland att tvärs öfver den illa Östersjön transportera en fruktansvärd krigsstyrka, Jå det har sina arsenaler så godt som invid Sverges kust, och på hafvet kommenderar en flotta minst tre sånger så stark som vår, älven om vi tillbörligt uppskatta skandinavernas öfverlägsenhet i sjömansskap och sjövana? Det anses af sakkunnige nästan omöjligt för oss att hindra en rysk styrkas landsättande på vår långsträckta, och derföre svårbevakade kust, och, sedan en punkt på kusten först är ockuperad, skall fiendens öfverlägsna flotta, så länge årstiden håller hafvet öppet, oupphörligen kunna tillföra en sådan plats förstärkningar, utan att våra fartyg skola förmå hindra sådant. Huruvida Ryssland skall kunna hinna på detta sätt, innan vintern stänger dess flottor inne, till Skandinaviens jord öfverföra hela den armå det kan för kriget emot oss undvara, är svårt att säga, men det måste antagas såsom i värsta fallet möjligt, och vi böra således beräkna att möjligen en gång blifva försatta i den hårda nödvändigheten att kämpa för vår tillvaro såsom nation. : För en sådan tid måste vår lilla stående arme med de fem beväringsklasserna vara ett alltför svagt värn att förlita sig till. Då återkommer den gamla hårda tid, när man ur hus måste ut. Må vi i de lugna dagar derpå bereda oss, att vi ej stå försvarslösa i nödens stund och falla offer för en straffbar brist på förutseende! Norges Grundlovs 109 8 stadgar: ,Enhver Statens Borger er i almindelighed lige torpligtet til, i en vis Tid at vern: om sit Fedreneland, uden Hensyn til Födsel eller Formue, och i alla länder, der nationalbeväring finnes, är, utom den delen deraf, som skiflesvis utgör krigshären, hela den manliga stridbara besolkningen vapenpligtig, vanligen till omkring 50 år, men blot om fienden kommer i landet. En af våra egna provinser, Ön Gottland, har sin beväring grundad på allmän vapenpligt till tylda 50 år. Endast Sverges fasta land saknar en sådan genom lag föreskritven allmän beväpning Då jag likväl uti en sådan ser den enda betryggande borgen för mitt fosterlands sjeltständighet och framtida bestånd, så är jag sinnad töreslå att en sådan må införas. Vid betraktande af denna sak företer sig likvil, att våra nuvarande tillgångar eller öfrige förhållanden omdjligen medgifva en sådan ölning i sluten trupp för hela vårt folk, att det kan vara hvad man kallar exerceradt manskap. Vi böra således vara betänkta på ett system, som gör bristen på egentlig militärisk ötning så litet farlig som möjlig. Att vi härvid måste bryta med det system, som hittills varit följdt, synes mig likväl vara tydligt. Enligt detta system saknas det oss nemligen efter 40 års fred och årliga utgitter af flera millioner riksdaler till försvarsverket. nödige vapen och utredningspersedlar för utrustningen af den lilla stående armån med de fem beväringsklasserna, och oaktadt de årliga beväringsmötena kunna beväringsynglingarne icke anses annorlnnaa än som oöfvade rekry er. Jjelfva vår indelta arm6( uppgifves vara i sådant skick, att den skall erfordra inrättandet af instruktionskompanier för att kunna anses erhålla tillräcklig bildning för kriget, vaktadt de ofantliga summor dess årliga möten dragit från nationalförmögenheten. Svensken besitter i allmänhet, enligt de flestas medgisvande, en ovanlig fallenhet för krigaryrket, och han bör derföre utan tvifvel kunna hastigare än de flesta andra folk blifva soldatmessigt ötvad, i fall man icke vill fästa sig vid en mängd tärdigheter, hvilka ej tillhöra det som egentligen karakteriserar krigsmannen, utan hufvulsakligen äro afsedda för paraden och lustlägret, och synnerligen ifall man i sjelfva uppfostran kunde inlägga ett element, som lättare gjorde honom mottaglig för undervisningen i taktisk sammanhållning och rörelse samt i folklynnet återväcka den fordna aktningen för och kärleken till vapenskicklighet. En viss makt öfver kroppen; vana att någorlunda hålla sig i led och rote, att IxStra till kommandoord, och slutligen skicklighet i eldvapens beg gnande innefatta en betydlig hjelp för inhämtandet af egentlig soldatbildning Den makt öfver kroppen, som militären nu onekligen besitter i högre grad än andra medborgare i allmänhet, är ett resultat dels af den på senare åren i vår arms införda gymnastiken, dels ock af dermed nära beslägtade rent militiäriska öfningar i vapenforing Genom införand-t af en systematisk gymnastik vid våra folkskolor skulle icke allenast alla våra ynglingar från barndomen vinna samma skicklighet att föra sin kropp, utan deras helsa och kroppskrafter skulle deraf skörda fördelar, som man endast kan ana, men icke beräkna, och som ofantligt skulle bidraga att hejda den allmänna försvagning inom vår nation, som intygas både af de oupphörligen tilltagande kasseringarne vid beväringsmönstringarne och af alla läkares vitsord, och som man vanligen tillskrifver ett i slere generationer fortsatt öfverdrifvet bruk af spirituosa, men som likval torde hafva många andra bidragande orsaker. Vid gymnastiseringen skulle gossarne med detsamma inhämta vanan att hälla tillsammans i led och rotar, samt att göra vändningar, uppslutningar och flera dylika enklare delar af manövern, äfvensom att lystra till appeller och kommandoord. Denna del af rekrytbildningen, af mycket stor vigt för soldaten enskildt liksom för truppen kollektivt och befälet, skulle på detta sätt bibringas alla våra ynglingar genom öfningar, Som till sitt hufvudsyfte icke voro militäriska, utan förnämligast afseende den unga kroppens symetriska utbildning och de kroppsliga sinnenas skärpande, — öfningar, som böra införas vid folkskolorna för folkets helsas skull, utan allt afseende på militäriska ändamål. Denna del af rekrytbildningen finges sålunda så att säga för intet, den erhölls såsom ett bihang till de skolöfningar, som göras för skolbarnens egen helsa. Skicklighet i skjutkonst vinnes icke lätt. Våra hittills hållna beväringsmöten hafva icke kunnat meddela sådan. Dertill har tiden varit alltför knapp och delad till för många andra öfningar. Icke ens under ett 30 dagars möte skulle den vid geväret dittills ovane inhämta någon särdeles skjutfärdighet Denna skicklighet bör hufvudsakligen vinnas på egen hand, genom egen öfning. De flesta svenska ynglingar hafva af naturen en ganska stor håg för jagt och skjutkonst. Man be höfver, enligt min tanke blott laga så, att de få tillgång till goda gevär och ammunition, och att de några gånger om året erhålla tillfälle till täflingsskjutning inom skyttegillen, så skola inom få år de flesta män inom vårt land på lediga stunder hafva blifvit kunnige i skjutkonsten och en god tillgång finnas på utmärkta ekarpskyttar. Sjelfva skjutskickligheten skulle på detta sätt komma in bland folket så godt som för intet. Med skjutskicklighet bland folket och derjemte förmåga bland detsamma att hålla sig tillsammans i trupp, hade man vunnit vida mer för krigsbildningen än ger unrs