Å ibland de aålldravlgigaste och OJuPåsSt 84011007 som vid denna riksdag blilvit väckta. Motio-. nen har sedermera blifvit i dess helhet införd i Aftonbladet, hvarutur vi återgifva densamma, vissa att läsaren skall erfara samma nöje som vi af den vackra framställningen, som röjer ett varmt och ädelt fosterlandssinne och innehåller åsigter, hvilkas sanning skall snart påtvinga sig hvarje fördomsfri och tänkande samhällsmedlem. Lyckligt blott om denna sanning vunne gehör, innan det är — för sent. Motionen lyder sålunda: För den, som har en öppen blick för historiens lärdomar, ligger det klart, att i staternas inbördes förhållanden finnes ingen fullkomlig säkerhet Oförutsedda händelser inträffa och taga en utveckling, som öfverändakastar alla diplomatiens beräkningar. De senaste årens tilldragelser hafva gifvit storartade bidrag till denna erfarenhet, och stundens hotande förvecklingar på mer än ett ställe af det klot, vi bebo, jäfvar den icke. Fastmer synas de af regeringarne genom diplomaterna uppställda råmärken på många ställen färdiga att hvarje ögonblick instörta. De för någ a få år sedan af opti mistiska menniskovänner uppstämda glädjehymner öfver ankomsten af den eviga freden hafva visat sig vara framkallade af en tom dröm, som, med all sin skönhet, icke hade något motsvarande i den af egoism och onda lustar uppfyllda verkligheten. Ett blodigt krig har härjat fruktbara trakter skördat hundratusentals menniskolif och förstört milliarder af de rikedomar, som idoga och fredliga menniskors flit frambragt Och allt detta utan att menniskoslägtet vunnit ett grand mera säkerhet emot dylika skräcksceners förnyande, hvilket ögonblick som helst det behagar någon maktlysten furste eller något lidelsefullt tolk att sätta sig öfver de mellan nationernas regeringar slutna fördragen. Vi kunna icke mer än något annat folk lita på varaktigheten af en fred, som möjligen hänger på den sköra tråden af en menniskas lif eller hvilar på det bräckliga stödet af frummande monarkers intressen. Vi måste erkänna såsom en möjlighet, om icke en sannolikhet, att krigets låga, måhända i en snar framtid, ånyo kan flamma vid våra knutar, och att vi hafva föga hopp att då blifva af den ovidrörda. Sannolikare synes det tvärtom, att vi måste uppträda bland de handlande aktörerna i nästa stör:e blodiga drama, som kommer att uppföras på Europas mark. Vi hafva till ett sådant antagande flera speciella anledningar, hvilka kunna klassificeras i två stora hufvudgrupper: de, som innefattas i nödvändigheten att uppträda till försvar emot kränkningar af vår egen eller vårt brödrafolks sjelfständighet, samt de, som hänföras till pliyten att, när det gäller på allvar tillbakavisa och kufva en omättlig eröfringspolitik, ställa oss i ledet med dess motkämpar. Då vi sålunda måste antaga möjligheten af SvergeNorge i krigstillständ, så föreskrifva oss också vår ära såsom nation och omtanken om vår egen fördel, att så ordna vårt krigsväsende, att vi i rätta stun len förmå uppställa de största möjliga stridskratter, och minst så ana, att vi dermed kunna värna vårt eget oberoende. Dertin förslår numera ingen sådan stående armå, som vi kunna underhålla, ingen sådan flotta, som vi förmå på förhand uppbygga, icke några tå beväringsklasser, utan blott en allmän beväpning af allt stridbart manskap i vårt land, ett anlitande af alla våra maritima krafter. Må man ej skygga tillbaka för att se faran rätt i ansigtet! Endast en klar föreställning om våra verkliga förhållanden kan gifva oss begrepp om hvad vi äro skyldiga våra fäders minnen, vårt eget oberoende och våra barus säkerhet När svenskarne en gång veta detta, så skola inga offer på fäderneslandets altare vara dem för stora. Vi böra anse såsom en möjlighet att kunna komma i krig med hvilken makt som helst; men till följd deraf böra vi också ordna vår krigsmakt så. att den kan mäta sig med den, som kan angripa oss med största styrkan; derigenom blir den också i stånd att mäta sig med hvar och en af de andra. Denna makt är utan tvifvel Ryssland. För en enskilt man här i Sverge måste det vara ganska svårt att på siffran uppgifva Rysslands krigsmakts storlek, och ännu svårare att bestämma med huru stor del deraf det skall kunna gå anfallsvis tillväga; men något så när är man likväl derom underkunnig. Då de olticiella uppgifter, som ligga till grund för tablåerna i den öfver hela verlden såsom god källa ansedda Almanach de Gotha, icke särdeles afvika från de meddelanden, som under senaste kriget gjordes af den fordne polske generalen Mieroslawski, hvilken säkert icke kunde hafva något intresse uti att söka vilseleda vestmakterna, då han ville förmå dem att befria hans fädernesland, så kan man utan fara för alltför betydliga misstag antaga hans uppgift på ryska armåns styrka såsom en ganska tillförlitlig norm, Enligt Mieroslawski bar ,ryska armån, som ännu efter de polska provinsernas eröfring, men innan de blefvo införlitvade med Ryssland såsom ryska guvernementer, icke hade att uppvisa annat än stora toma eller förfallna kadrer, sedan halftannat decennium hunnit en i verkligheten utmärkt stark effektivnumerär af 700,000 man, deraf 500,000 i ständig tjenst och 200,000 i reserv. Utom denna styrka, som alltid ar färdig att rycka i fält, eger Ryssland en annan arme, hvilken är afsedd för tjenstgöring inne i landet, uppgående till 315,000 man; slutligen en irregulier arme af 126,000 kossacker för att bevaka gränserna och för lilla kriget. Till sjös bar det hittills ansetts i Östersjön disponera en flotta af 30 linieskepp med ett motsvarande antal fregatter, korvetter och mindre fartyg; men sedan dess Svartahafsflotta är förstörd, och det kan egna sina maritima ansträng ningar uteslutande åt Östersjön och Ishafvet, der som man vet det för närvarande bedrifver storartade rust ningar, så är det med allt skäl antagligt, att det skall snart uppbringa sin nordliga sjöstyrka till vida större numerär än förut, på samma gång det enligt alla underrättelser tillegnar sig alla de förbättringar i materielens konstruktion, som vetenskapens nuvarande ståndpunkt medgifver. Med huru stor del af denna fruktansvärda krigsmakt skulle nu Sverges och Norges stridskrafter kunna komma att mäta sig? Uid besvarandet af denna fråga måste man tyvärr i viss mån stanna på gissningarnes område, emedan svaret måste afse de allmänna politiska konjunkturer, som kunna förefinnas vid det tillfälle då vårt land skulle kunna komma i krig med den östra grannen. På detta svar beror likväl bestämmandet ai den försvarsstyrka, som Sverge-Norge bör uppställa, och man måste således söka detsamma äfven med fara att för vissa fall begå betydliga misstag; här är man nem.Ime J harsttimad att grunda sina slutsatser på för: — — ANA — få — — — —— C —— — — F.mOC — —