Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1856, sida 2

ett lsnd med tryckfrihet. Men tryckfriheten är ej blott ett hinder att göra ondt; den är äfven en väekelse till det goda. Tryckfriheten är derföre det dyrbaraste en nation kan ega. Att rubba densamma är det vådligaste en regering kan företaga. Gör man tryckfrihetsförordningun till civil lag, så kan man lätt genom bearbetningar vinna tre stånds bifall till hvilket förslag som helst. Man har såsom skäl för denna förändring anfört faran af vissa tidningars samhällsupplösande läror, men talaren kände ingen mera samhällsupplösande lära än den, som ginge ut på att tillintetgöra tryckfriheten, och trodde att konungens rådgifvare skulle önska att ha saken ogjord. Grefve Posse, G., yttrade följande kraftiga ord: vhhuru det icke är något tvifvel att propositionen kommer att afslås, är dock denna propesition ett faktum, som klarligen ådagalägger att ett attentat mot tryckfriheten blifvit försökt. Man bör derför ej blott afslå denna proposition, utan göra detta sa, att lusten må förgå att en annan gång komma igen ned något dylikt projekt. Jag vill här ej tala om gamla män, för hvilkas åsigter man kan hysa ah ning, äfven om man ogillar dem, utan om det unga parti, hvars representant var den förste som hade ordet och som sökte kasta hela skulden för detta förslag på regeringen. Hur hänger det tillsammans, att samme man, som nu yrkar förslaget j kastande, vid sista riksdag med hela sitt parti yrkade bifall till detsamma? Han har nu uttalat den mening, att man borde borttaga tycktriheten ur grundlagen för att kunna lämpa den efter tidsomständigheterna; en annan gång vill man kanske af samma skäl aldeles borttaga den. Ingen kan djupare beklaga tryckfrihetens missbruk än just dess vänner; men här är ingen fråga väckt om att afhjelpa briSsterna och missbruken. Talaren erinrade i öfrigt öffri minnarrcaktionens ström. Men historien lärer att huru allting, religion, vetenskap, eganderäft m. m. kunde missbrukas. Ej under att tryckfriheten således ock missbrukas; men den må hellre missbrukas, än bringas i fara att förtryckas; ty en tryckfrihet med misbruk är dock bättre än ingen. Vilja vi ha tryckfrihet, så mäste vi äfven i viss min underkasta 058 dess missbruk. Man säger: om tryckfriheten 1809 såsom en späd planta bahöfde ongifvas med grundlags skydd, så är den nu betryggad. Ja! i vårt land, men huru ser det uti andra lander? Och hvem kan förutse hvad tidsomständigheterna? kunna medföra? Man säger vidare: om friheten går underi det va RHuropa, så måste vi också gå under i den allde små folken just varit de starkaste kämparne för friheten. Sverge var icke mäktigt, då det för 200 är sedan kämpade för ljusets och frihetens sak, då Sverges adel skar sina vackraste lagrar; talaren slutade med att uttala den förhoppning, att Sverges adel också nu icke skulle träda i reaktionenstjenst, utan kämpa för frihet och tryckfrihet. (Vorts.) Boryarestindet. I diskussionen, som öppnades al hr Brinck, ytirade sig ala talare mot den kongl. prop:n. Hr Björek hänvisade till sin vid förra afgifna reservation i ämnet. Tal:naskildr-: delar, en utbildad tryckfrihet har med sig i socisedligt och ekonomiskt hänseende. Donna frihet kar hämmat maktlystnaden, närmat de sö skilda klasserna till hvarandra: för de styrande har den varit af största nytia: den har lemnat upplysning om folkets behof, kontrollerat maktlystne oembetsmän, förekommit konspirationer m. m. Tal:n öfvergick derefter till pressens missbruk, dess angropp mot embetsmän och enskilde, älven mot statens öfverhufvud. Dsssa brister leda dock ej till någon våda för samhället, och rätta sig sjelsva, blott man har tålamod. Emot förslaget anmärktes äfven, att rättigheten att få del af offentliga handlingar derigenom kunde bli afskuren. Hr Stenqvist yttrade sig väl gilla sjelfva den princip, som legat till grund för förslaget och förklarade sig anse de reglementariska föreskr na ha sin plats i civillagen, men då dels den föreslagna nya ordalydelsen af 86,5 R. F-, som skulle betrygga tryckfrihetens princip, vore sväfvande och ej innebure önskvärda garantier, dels något förslag till ny tryckfrihetslag cj blifvit framlagdl, så röstade äfven han emot den föreslagna grundlagsändringen. — IIr Stolpe var äfven af samma tanke i afseende på den plats, som hos oss, liksom i andra länder, rätteligen bordt tillkomma de reglementariska föreskrifterna i tryckfrihetslagen, och ban trodde, alt om 1509 ars arundlagsstiltare egt den politiska insigt. som senare tiders erfarenhet gifvit, skulle de j upptagit tryckfrihetslagen bland grundlagarne. Men talaren vore dock af den tanke, att så som förhållandena nu stodo, skäl ej vore för handen att från grundlagarne utesluta densamma, enär tryckfriheten, såsom han i ett prydligt och intressant anförande visade, enligt sin natur bure inom sig förmågan att sjelf motverka och undanrödja de missbruk af densamma. som kunna förekomma, och enär en sådan sjeltskrädningsprocess hos tryckfriheten redan hos oss börjar. Alla öfriga talare ogillade obetingadt icke blott det nu förevarande förslaget, utan äfven don till grund för detsamma lagda princip, och de flesta uppträdde endast för att, såsom en talare yttrade, hvar för sig med en skofvel mull inviga det ät den eviga hvilan, önskande de flesta att det aldrig måtte i nigon skepnad gå igen. Hr Stolpes äsigt af hvad 1600 års män med bättre insigt skulle ha gjort, genmäldes dels af hr Gråå, som erinrade att de, då de gjorde så som de gjorde, just ihågkommit förra tiders erfa inhet, och att andra länder ej baft att lyckönska sig doröfver, att de ei haft tryckfriheten omgärdad med i grundlagshelgd, — dels af hr Rinman, som trodde, att om man 1809 handlat annorlunda, hade vi ej nu haft någon tryckfrihet. Den kongl. propositionen förkastades enhälligt. Bondeståndet. Äfven inom detta stand förkastades den kongl. prop:n enhälliyt, sedan 50 talare yitrat sig öfver ämnet, de flesta derföre att de ansago det vara sin pligt, att icke blott förkasta förslaget, utan göra detta på det sätt, att det aldrig mer skulle återkomma. ; (Forts.) Göteborg. Vid gårdagens reprezentation å vår theater hiöda nnhliken nå 2:ne stycken af det mun