Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1856, sida 2

— —————— genhet, och han kände sig hastigt och hemligt dragen till henne. hvarför en önskan uppstod hos honom, att göra slut på den unga slickans oro. Nästa blick, som träffade metrefven, sade honom hvad som sattades Ilan närmade sig derför till den gamle mannen, som förtviflad med ögonen mätte trädets höjd. — Skulle ni vilja emottaga min hjelp? sade han höfligt, så skall jag ... Anais fader steg upp, för att undersöka hvilken det var, som Försynen så oväntadt sände till hans hjelp. Det var en yngling af omkring 20 års ålder, med ett vänligt ansigte och elegant sätt att vara, som antydde, att han njutit en god uppfostran. Hans klädsel harmonierade emellertid ingalunda med hans ädla drag och hållning. Hans rock, byxor och väst voro af svart kläde och förfärligt medtagna på många ställen; han bar sorgflor omkring sin hatt, men ej så mycket att det kunde dölja det förslitna skygget, som visade i huru stort behof han var af en ny hufvudbeklädnad. Huru tarflig hans drägt än såg ut, var den dock anständig och tycktes icke förnedra den, som bar den. Den unge mannens fattigdom var af det slag, som man i allmänhet tror sig kunna håla tillräckligt dold med tillhjelp af en borste; det gick honom, som det går så mången annan fattig f—n, som icke tror att man skall märka, att sprättrocken ej mera är ny och fodret i trasor, sedan den först blifvit dugtigt och länge piskad i förstugan, och de hvita sömmarna med tillhjelp af litet vatten erhållit en glans af kort varaktighet. Fremlingen tycktes emellertid icke misshaga den värde borgaren, som mera sysselsatte sig med personen, än med hans klädsel. Men hade ju dessutom gjort honom ett anbud, som i detta ögonblick var