Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1856, sida 3

af den ofantliga hvirflande snömassan, nästan blindt kämpade mot den ständigt verande stormen, vet ingen dödlig. Men etter några dagar kastades den sönderslagna båten upp pi det danska landet, liksom för att förtälja deras sorgliga öde. Den bar spår af öfversegling, troligen hade den måst duka under för ett större fartyg. Endast den, som sjelf erfarit något dylikt, kan föreställa sig den olyckliga enkans vilda förtviflan, och de fem saderlöses hjertslitande jemmer, sedan sorgeposten meddelats dem. Detta fasansfulla slag krossade äfven alla deras förhoppningar om en någorlunda bekymmerfri existens. Föga förmår församlingen göra för att lindra deras elände. Nära denna arma enkas hydda står en annan hennes moders Den gamla derinne har ej blifvit mindre hårdt hemsökt än dottern, ty hennes begge söner, hennes ålderdoms stöd, voro sin svåger följaktige på hans sista färd och funno äfven sin graf i vågorna. Dessa olycklige ha endast Gud att hoppas på, och Denne mäktige hjelpares arm är ännu icke förkortad, fastän han icke mera i synlig måtto sänder englar till de lidandes hjelp eller låter korpar mätta de hungrande. Underverkens tid är förbi — men hvarföre? Jo emedan de äro öfverflödiga eller åtminstone borde vara det, sedan Kristi kärlekslära gått ut ibland folken. Herren, som leder konungarnes hjertan, som vattenbäckar, begagnar sig af menniskor, för att hjelpa deras lidande bröder. Och fins det väl något skönare eller ärofullare kall på jorden, än att vara den gudomliga kärlekens och godhetens verktyg. Det är derföre som man med full förtröstan anbefaller dessa hårdt bepröfvades sak åt eder, J ädelsinnade, som, iemte jordiska egodelar, fått en varm och lefvande känsla af det ansvar dessa medföra, och som redan så ofta aftorkat armodets tårar. Utan eder mellankomst skall troligen snart hungren och kölden gästa i dessa hyddor, der den bittraste af alla jordiska sorger redan bofäst sig. Kanske skall det förekomma eder som, om under kristenhetens instundande stora fest, ljusen i edra egna lyckliga hem brunne med en skönzre glans, om er godhet tänder julljus åt de faderlösa i den fattiga stugan, derborta på den lilla ön. Hrr C. Brag C:o hafva benäget utlofvat ett emottaga och redovisa för i detta ändamål insända gåfvor.