Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1856, sida 3

. A —(Insändt.) Hos Red:n har plats blifvit begärd för nedanskrifna uppsats, en begäran, som vi villigt uppfylla. På det för sina dugliga och driftiga sjömän så bekanta Styrsö bodde en sattig båtskeppare vid namn Carl Olsson med maka och barn. Lika skicklig sjöman, som redlig menniska. hade han länge ätnjutit ett stort, aldrig sviket förtroende hos dem af Göteborgs handlande, som lärt känna honom. Föremålet för hans stoltaste önskningar, för hans oförtrutna sträfvanden hade i många år varit en — däckad bät. Dessa önskningar, dessa sträfvanden, hvaråt han egnat sin ungdoms och mannaälders hela kraft, hade dock alltjemt gäckats, emedan hans talrika familj tagit hans små inkomster i anspråk. Och en högre vilja hade bestämt, att de aldrig skulle krönas med framgång. Den 9 sistl. November lemnade han Halmstads hamn om aftonen, för att afgå till Göteborg. Ilatvet var lugnt och stjernorna logo vänligt emot den hoppfulle seglaren. Men snart insveptes de i mörka dok, och plötsligt uppstod en af en häftig snöyra åtföljd orkan, måbända den förfärligaste, som i mannaminne rasat på Nordsjön. Huru länge sjömännen sökte leda den lilla bräckliga farkosten mellan de skyhöga vattenbergen — huru länge de, omgisna