Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1856, sida 2

Article Image
I af vår regering icke på något sätt förnekades. I stöd af 54 5 Regeringsformen hade II. M. Konungen äskat sammansättandet af ett hemligt utskott, i öfverensstämmelse med 35 5 Riksdags-Ordningen. II. M. Konungen meddelade detta utskott sitt beslut, att, i betraktande deraf att de tvistigheter, som uppstått emellan Europas stormakter, voro främmande för Sverige och Norrige, iakttaga en sträng neutralitet. Om egenskapen eller nyttan af detta beslut kunde emellertid hvarken nationen eller dess representanter ännu då bilda sig en klar föreställning, dels derföre att sjelfva neutralitetens beskaffenhet var obekant, dels derföre att de Europeiska förvecklingarne endast ofullkomligt blottat deras verkliga karakter. Icke underligt likväl, om landets uppmärksamhet, blandad med en viss oro, nu gaf sig någon luft. Omsider den 20 Januari 1854 bemyndigades den officiella tidningen, att offentliggöra sjelfva urkunden, till en början med uteslutande af inledningen. Först den derpå följande 24 i samma månad förekom akten si dess helhet, under uppgift, att den blifvit den 15 Nov. afsänd till Kongl. Maj:ts beskickningar i utlandet. Kongl. Maj:t förklarade i denna akt, att lögstdensamme, på grund af de så lyckligt rådande vänskapliga förbindelser och goda förstånd, som egde rum emellan de förenade rikena och alla Europas regeringar, ansctt sin pligt vara att ej lemna dem i okunnighet om den politik, som II. M, hade för afsigt att följa, hvadan II. M, uppmanad ej mindre af den vänskap, som förbinder de förenade rikenas och Danmarks konungar och folk, än af de gemensamma intressen och politiska grundsatser, som ömsesidigt stödja och styrka dem, funnit sig befogad att träffa aftal med sin höge vän, allierade och granne, II. M. konungen af Danmark, i afseende å de åtgärder, hvilka borde vidtagas till åstadkommande af en samverkan, egnad att, genom dess fullkomliga öfverensstämmelse, underlätta tillämpningen af det öfverenskomna systemet, hvilket system betecknades i H. M. konungens afsigt att oför— 2— ändradt följa och tillämpa neutraliteten, grundad på öppenhet, opartiskhet och en fullkomligt lika aktning för alla makters rätt, samt sålunda att, vid alla de stridigheter, I hvilka kunde uppstå, afhålla sig från allt deltagande i desamma, vare sig medelbart I eller omedelbart, till förmån för den ena af de krigförande makterna och till skada för den andra. Med denna förklaring hade man erhållit en handling, hvari Svenska kabinettet öppet tillkännagaf dess tillämnade handlingssätt. Man fann af den, att de från thronen vid riksmötets öppnande så kraftigt och manligt uttalade orden om upprätthållandet af fosterlandets anseende och befrämjandet af dess sanna väl om Sveriges ära och sjelfbestånd, äfvensom vädjandet till den öfvertygelse, att Sveriges män skulle tandla såsom värdiga målsmän för ett folk, hvars hjeltemod och alltuppoffrande sosterlandskänsla med oförgätliga drag inristat Svenska namnet i verldens mest frejdade häfder ;y man fann, säger jag, att allt detta endast och allenast betyder — en sträng neutralitet. Om det svenska folket, — oinvigdt, som det blef, i kabinetternas förhandlingar, och okunnigt, som det var, om den notvexling, som det måste antaga blifvit förd emellan vår och de öfriga Europeiska regeringarne, — ännu gerna betraktade manifesterandet af neutraliteten såsom en förutseende politisk försigtighet; så utgör likväl icke detta förtroende — lemnadt utan all faktisk kännedom af förhållandena — etts omdöme, som är bestämmande hvarken för samtiden eller framtiden. Domen öfver en regerings handlingar får ej hvila blott på imaginära föreställningar, på blind tro. För det ögonblick, — i h då regeringen handlar, må det vara en förmån för densamma, att ega på sin sida allmän tillit. Förr eller sednare måste icke dess mindre den dag komma, då samhället, i känslan af och i aktningen för sina konstitutionella intressen, påfordrar talande och öfvertygande bevis inför det pröfvande och granskande förnuftets domstol. Har styrelsen på ett med landets sanna fördelar och ära öfverensstämmande sätt ledt dess angelägenheter, skall erkännandet deraf icke heller uteblifva; har den deremot handlat i motsatt rigtning, så har den orättmätigt njutit af det omotiverade förtroendet, hvilket då äfven med allt skäl skall dunsta bort, såsom röken af en slocknande offerlåga. Så vida det konstitutionella statsskicket skall ega bestånd, må styrelsen icke någonsin få tillförsäkra sig andra bedömanden, än sådana, som grunda sig på noggrannt undersökta och till deras verkliga värde funna fakta. Ett folk skrifver sin historia hvarje dag, men endast i den mån beståndande inför kom

18 december 1856, sida 2

Thumbnail