hafvet ytterst sällan tillfryser, varit lämpligaro slutpunkt för södra banan än Malmö. Hr i!eoschen ansåg sig skyldig bemöta vissa yttranden. Hvad det beträstade, att öfverste Ericson fått sista ordet, så var det nödvändigt att någon skulle hafva det i sista handen, och regeringen hade ej tagit fel om rätta mannen. Det är vådligt för representationen att sönderslita denna proposition, hvars syfte är så godt; derigenom kunde möjligen ingenting blifva af alltsammans IIr Björeks grundsatser äro följda Några oföränderliga principer för jernvägarne iro ej ifrågasatta; man måste rätta sig efter omständigheterna. — Några löften vore ej gifna hvarken af regeringen eller stän derna; regeringen anförde endast chefens för topograa kårens yttrande, utan att hvarken godkänna eller lla detsamma. Hvad Upsala universitets flyttning beträffade, såge talaren derför oöfvervinneliga hindor, och skälet till denna flyttning förfölle dessutom genom en snabbare kommunikation med hulvutstaden. Hr Ekman trodde också, att inga förbindelser från förra riksdagen låge i vägen; vid hvarje riksdag måste modifikationer göras. Man borde dock fästa afseende vid den närvarande penningekrisen, och i första rummet afse hvad som för det stora hela är nödvändigt. Striden om bansträckningen narr eller söder om Mälaren vore derför onödig; begge sidorna ha anspråk på bana, men då den södra banan måste gå till Katrineholm, vore det helt naturligt att kombinera denna punkt med den vestra banan. Såsom ett fel, hvilket ovilkorligen fordrade rättelse, ansåg talaren det vara, att förslag ej funnes om förbindel mellan Sala och vestra banan, vare sig genom Köping-Hult banan eller på at sätt Hr IPeIIenlerry. I g det torartade bör man ej förbise hvad bart Talaren hyste till en början tvifvel om lämpligheten af att börja arbetet på flera ställen. då men ej vet hvad framtiden bär i sitt sköte. Staten bör handla såsom den enskilte mannen och klokt beräkna sina företag. IIuru mången enlkilt man har ej gått uuder genom att börja en mängd lysande affärer, dem han ej förmått bringa till slut. Bättre derfö e att i början hålla sig till ex bana, som kan bilda ett helt för sig, Ått, såsom man sä på flera stallen för att tvinga till anläggning är ej rött; det är en olycka att tvingas till hvad som helst. IIVad Köping-Hult-banan beträffar, så är ingeu bana anlagd med så stora kostnader som denna, hvilken blifvit anlagd med spekulation på stateus mellankomst; des ka delegarne ha blifvit dragna vid näsan. I fråga om urden hade talaren till en början häpnat öfver djerfheten hs den utmärkte teknikern, men derefter fallit i förundran huru det priktiska resultatet så kunhörja renbangar nat förbises. För att börja vid Heleneborg, så borttages genom detta förslag strandplats af 7000 fot, så 1 vändig för industriela företag i en framtid. Ått spränga genom södra ber och banan öfver hiddarholm den är att svårigheter, och hvart a den mängd småbåtar, som i Riddarholmskanalen a sin tillflykt, taga vägen? Att vidare leda jernviigen mellan monumentala byggnader leder åtminstone cj till försköning. Och hvar är slutligen bangården belägen? Vid ett ställe, der intet fartyg kan ga till, långt ifrån saltsjön, dit alltså hvarje importartikel måste löras på axel och hjul; ty att göra bibana till saltr ett kammarprojekt; den skulle ju i hög grad ra trafiken mellan staden och söder. Vid saltsjön, t. e vid årdslandsviken, der tillika godt utrymme finnes, ena bangården kunnat förläggas. I strategiskt afseende hade det varit bättre om banan gått något utom staden. Talaren hade ej velat förringa den utmärkte mannens värde, men ingen är fullkomlig. Hr ImIGrUh hade icke begärt ordet för att söka närmare granska innehållet af den kungliga propositio besv nen. Tiden, som densamma legat på ståndets bord, hade dertill varit allt för kort, men vid frågans behandling i statsutskottet önskade han, att så väl hans egen motion som hrr Ilallenborgs och Rooths motioner om södra barans utgrening åt Ystad och Helsingborg, måtte tagas i öfvervägande. Det var väl glädjande, att fråga vore å bane om ett jernvägssystem eller nät för hela landet; men vid en blick på den karta, som åtföljer öfverste Ericsons utlåtande, synes att nätet egentligen innesluter blott mellersta Sverge. På norr och söder idpunkten. IIvad som föreslagits för banan JönköpingMalmö syntes talaren hafva skett derföre, att man icke serna kunnat komma ifrån denna en gång påbö vore föga tänkt. Vid Jönköping vore likasom jade jernväg. Vestervik, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Sölvesborg. Kristiansstad, Ystad, Landskrona, Helsingborg och IIalmstad voro dock punkter, hvilka, när frågan gäller hela landet, egt rättmätiga anspråk på att i mer eller mindra mån åtminstone uppmärksammas. Dessa städer och flera af de landskap denna periferi innesluter voro likväl lemnade åt framtiden, hvilket ansågs lindrigast för en stjufmoderlig behandling, en åsigt, som talaren trodde sig kunna fritt yttra, utan att blitva förebrådd partielt intresse, och hvarpå han ville ta statsutskottets uppmärksamhet. Hr Odmansson instämde med hr Trägårdh. Ur Ekholm uppmanade statsutskottets ledamöter att vara på sin vakt, så mycket heldre som hr Ericson hade sin plats i utskottet. Hr Murän: Man har talat om planen från förra riksdagen, men någon sådan var då ej uppgjord; den har ej f rr än denna riksdag kunnat framkomma, emedan man ej förr hunnit verkställa undersökningarne. Att lägga jernvägar längs sjöar är för nä ande ej rådligt. På den olyckliga Örebro-IIult-banan gör man rätt att ej fästa afseende, bolaget har icke vjort staten något anbud; det är ej långt stycke färdigt och resten blir kanske aldrig färdig. I alla händelser bör den ej sättas i samband med planen för statens banor. Att det är fördelaktigast att börja samtidigt på flera ställen, kände tal. af egen erfarenhet. Tal. hade sig äfven bekant att undersökningar fortginge från Sala i riktningen åt Gelle-Dalajernvägen. Sträckningen i Skåne gillade tal.; genom bibanor kunde man ersätta hvad som felas, i synnerhet som tal. hoppades att jernvägar i vårt land skola bära sig ganska bra Hr Malmborg hade ej häpnat, utan gladde sig öfver ifrågavaranda förslag, i synnerhet som det blifvit uppgjordt af en svensk man. Tal. saknade sakkännedom, men trodde ej att någon af fö sådan i högre grad än öfverste Ericson; om något vore att anmärka så skulle hr Ericson säkert vara den förste att sjelf erkänna sitt misstag. Malmå hamnbygnad, åstadkommen genom rdeles stora uppoffringar af detta samhälle, berättigar detsamma till den törmån jernvägens sträckning dit kan bereda, (Forts.) — SVE PIPSSE TK SIES GSE EET — s vedersakare egde FrsE ökAC NYRete Göteborg. 2 4 a