, Riksdagen. Debatten om Jernvägsanläggningarne. Borgareständet. Debatten angående den kongl. jern propositionen öppnades af hr Ekholm, som i ett längre riftligt anförande erinrade, hurusom begge statsmakterna vid senaste riksdag varit ense derom, att vägen emellan Stockholm och Göteborg skulle, i öfverensstämmelse med chefens för topografiska kåren förslag, gå norr om Mälaren; ingen anade då, att banan mellan Stockholm och Göteborg skulle gå oberoende af Köping-Hultbanan, och många personer indrogos också i Köping-Hultbolagets affärer. Visserligen kunna förändrade förhållanden någon gång göra nödvändigt att rubba ett fattadt beslut; men vigtiga omständ handen. I denna fråga hafva inga sådana omständigheter inträffat; tvertom, jernvägskomiten har gillat hvad ständerna bealutat; endast öfverste Ericson har ogillat det. För att bedömma den statsekonomiska nyttan har man ingen s o auktoritet än jernvägskomiten samt styrelsen öfver och vattenbyggnader; det är dessutom oformligt, att den, som blifvit tillsatt att rerkstilla jernvägsbyggnader, fått ordet i denna fråga, utan att hans förslag underkastats någon kritik. Den kortare vägen söder om Mälaren motväges af större kostnader, i följd af svårare terräng. Det är icke heller fråga om att finna en fågelväg, utan en väg, som går genom ett land, hvilket har produkter att afsätta och som kan bereda personaltrasik. Mot den norra stambanans sträckning anmärkte talaren, att Upsala är en jemförelsevis obetydlig ort, och blir det allt mer i mån som frågan om universitetets flyttning vinner afseende, Sala är ock en obetydlig ort; deremot vore det ovisst om någon bana komme att dragas till Westerås, hvilken, såsom en vigtig handelsstad med liflig omsivtving at landtmannaprodukter, förtjenade att komma i åtnjutande af en sådan. laren slutade med att nedägga sin protest emot hr Ericsons förslag, under yrkande att komiterades förslag måtte antagas Hr Björek: Man borde icke låta hänföra sig af hr Ericsons storartade jern tE; syatemet vore icke hufvudsak, ty vid kommande riksdagar skulle det i alla fall kunna förändras. Det vigtigaste vore att tillse det de angezuaste banornas byggande först företoges. Vid jernbanors anläggning borde man afse de naturliga förhållandena. Banan norr om Mälaren borde derföre ega företräde framför den södra, hvaraf till en början end Södermanland och Nerike finge nytta. Det är åj nog, att man i framtiden vill sammanbinda hufvudstaden med provinserna norr om Mälaren, ty man har ej framtiden i sina händer. Då dessutom en del af norra vägen redan färdig, borde den begagnas, och fördelen deraf skulle fullt uppväga fördelen af den kortare väågen söeer om Mälaren. Talaren yrkade, att banan norr om Mälaren borde, såsom hufvudbana emellan Stockholm och Göteborg, företagas och verkställas framför den södra. Talaren yttrade sig mot begge jernbanornas indragande i Stockholm och förening vid en gemensam bargård, och trodde det vara bättre, att den bärför be räknade högst betydliga kost I blefve använd att inuti landet bygga fyra mils jernväg. Hr Kistner: Vid förra riksdacen beslutades, att gen emellan Stockholm och Göteborg skulle sträckas norr om Mälaren. Det vore således inkonseqvent att derifrån afvika. Talaren anmärkte det besynnerliga deri, att, sedan en komits fått ett uppdrag, samma uppdrag ltemnas åt en enskilt person, och ati hans förslag derefter antages. Norr om Nälaren skulle trasiken, med både resande och produkter blifva betydlig, så ej på södra. Man borde besinna, att trafiken ej låter tvinga sig in på vägar, som naturen ej utstakat. Hr Rooth fästade sig dervid att, sedan principen om stambanor först antagits, man afvikit från denna prin cip genom Örebro-Askersund-banan. Talaren tyckte, att en bana mellan Ilelsingbarg och stambanan varit lika berättigad, och det hade varit honom oväntadt, att det kunnat undtalla ötverste Ericson, att Helsingborg, der 0 sheter skola då vara för