Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1856, sida 1

1111 4.) I11I4um 1 OPERA BRT na naturbehof i ett oelladt rum, började känna smärta i yttre sidan af venstra låret. Prof. Retzius, som antog detta vara en neuralgisk smärta, ordinärade först senapsdeg och rogifvande pulver, och då detta ej verkade någon I lindring, spansk fluga, hvarefter, enligt prosessorns journal, värken den 5 April ansetts I hafva upphört. Enligt hvad vittnen intygat, hade likväl detta icke varit förhållandet —journalen innehöll således helt enkelt en falsk uppgift — emedan hustru Samuelssons lidande icke blott ej upphört, utan ökats, hvarför professorn dock icke vidtagit någon åtgärd förräårn den 6 April, då han ordinerade en ny spansk fluga, på lårets insida, och derefter morphin eller, såsom det kallas, smärtstillande pulver i såret. Då den olyckliga barnsängsqvinnan, till följd af de svåra plågor hon erfarit af den första spanska flugan, icke lät pålägga den sednare, yttrade prof:n med mycken häftighet till henne påföljande dag: den som ej vill lyda mina ordinationer vill jag ej se för mina ögon; den skall genast härifrån och hustru Samuelsson skall vara hän i morgon. Någon vidare undersökning rörande sjukdomen brydde sig hr prof:n ej om. Till följd af det hårda tilltalet föll den olyckliga qvinnan i häftig gråt, började klaga öfver värk i korsryggen, fick feber och yrade hela natten, så att hon ej kunde vårda sitt barn. Angripen, såsom hon förut var, af puerpuraleller barnsängsfeber, fördes hustru Samuelsson nu den 8 April först till sitt hem och derifrån, efter 2 dagar, till Serafimerlasarettet, hvarest hon den 15:de samma månad asled. I infordradt utlåtande öfver denna händelse, yttrade nyssnämnda kongl. Sundhetskollegium, att visserligen uteblifven noggrann undersökning af sakkunnig person bör antagas hafva vållat att den förändring i hustru Samuelssons sjukdomstillstånd, som måste förutsättas hafva ägt rum efter middagstiden d. 6 April, undgått vederbörlig uppmärksamhet 4 barnsbördshuset; att hustru S:s utskrifning derifrån otvifvelaktigt härrört af en öfverilning, hvilken läkaren i utöfningen af sitt kall aldrig borde låta komma sig till last; mmen: som af de uppgifter prof. R:s journal (hvilken journal ansågs böra äga vitsord) innehållit om sjukdomen till d. 6 April, icke kunde hemtas någon anledning till bestridande af den vetenskapliga giltigheten af det omdöme prof. R. bildat sig om sjukdomen såsom en blott neuralgie och icke barnsängsfeber; som vidare orsaken till hustru S:s iråkade barnsängsfeber ej med visshet kunde bestämmas, men förhållandet att sjukdomen i Febr. och Mars månader varit gängse å barnsbördshuset gålve större sannolikhet åt antagandet att hustru S. genom smitta fått sjukdomen, än åt hennes egen i lifstiden yttrade förmodan, att hon ådragit sig densamma genom förkylning i det oeldade afträdesrummet; som ytterligare den medicinska behandling, som blifvit för hustru 5. ordinerad, varit ändamålsenlig för det i journalen omförmälta sjukdomstillstånd, för hvilket jemväl ett repeteradt användande af spansk fluga kunde vara lämpligt; då dessutom, äfven om barnsängsfeber redan då inträdt, de erhållna medlen icke kunde antagas hafva i någon mån bidragit till hennes död, lika litet som hennes hemforsling kunde anses hafva medfört för hennes lif menliga följder eller i öfrigt försämrat hennes tillstånd; alltså ansåg icke Sundhetskollegium det något ansvar kunde drabba bemälte professor. På grund häraf afstod äfven allmänna åkla-: garen från alla ansvarspåståenden, hvarefter till sist rådhusrätten pröfvat rättvist förklara, det hr prof. Retzius icke kan, i följd af polisöfvorkonstapeln Samuelssons ifrågavarande anklagelse, nägot ansvar ådömas eller till utgifvande af fordrad skadeersättning förpligtas. Det är ett gammalt ordspråk, som ofta blifvit tillämpadt i afs. å läkare-korpsen, att den ene korpen hugger icke ögat ur den