Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1856, sida 1

Han var en Hidalgo af gamla stammen; han var 46 år gammal, för tredje gången enkling, men ständigt färdig att gifta sig ånyo, och han trodde sig visa den qvinna, han ville taga till äkta, den största ära, som kunde vederfaras henne. Guvernören sände derför sitt ultimatum till Lilias familj, och hans bref slutade sålunda: Den unga grefvinnan af Elbonza har ingen giltig orsak att afslå min hand. Jag härstammar från Pizarroerne och är beslägtad med Saldanha; i min vapensal hänga porträtterna af min slägt; jag är ännu kraftfull och kommenderar militärstyrkan både till sjös och till lands; om jag begärde infantinnan till äkta, skulle det väcka glädje i Escurial. Jag förutskickar detta för att låta er veta, att jag den 24 Juni, midsommardagen, ärnar gifta mig med grefvinnan af Elbonza. Den unga damen läste detta bref, log, öppnade sitt skrin, inandades dess vällukt och skref följande avar: yNådig Herre! Konungen af Arragonien och Castilien, som är den mäktigaste konung i verlden, eftersom solen aldrig gär ned i hans stater, skulle aldrig falla pä den tanken att tvinga den simplaste af sina undersätare att pä kunglig befallning gifta sig med honom. Ni är visserligen en hög och mäktig herre, men konungen af Arragonien och Castilien står öfver eder, och hvad han icke skulle våga att göra, skall ni ej heller göra. Läs vår Romancero, och ni skall få se, hvilka olyckor, som ödelade Spanien, derför att en ung konung med maktspråk ville tilltvinga sig en älskarinna. Denna förolämpning hade till följd