Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1856, sida 1

gjort ert bekantskap, och som nu står i begrepp att afresa ifrån Madrid, för att anhålla om er hand. — Nå, så säg eller skrif till er systerson, bäste svärfar, att han stannar qvar i Madrid, der han befinner sig väl, såvida han ej utan ringaste nytta vill göra en lång sjöresa. — ÖOfverlägg först, min dotter, sade svärfadern leende. — Ni misstager er: jag vill aldeles icke öfrverlägga, ty allt är redan noga öfverlagat. — Ja, hvem vet, min dotter! Inom loppet af ett, två eller tre år ändrar man tankar; det är icke godt att bestämma sig för framtiden. — Jag är säker på mig sjelf och afvaktar framtiden utan fruktan. YPro mig, om tio år är jag enka lika så väl som i dag. När jag beslutar mig för något, som jag anser rätt, saknar jag ej kraft att utföra mina beslut. Svärfadern bugade sig lik en besegrad motståndare; men då han lemnade den segrande Lilia, hyste han dock den hemliga tanken, att han väl skulle blifva lyckligare en annan gång. Ju längre Lilia framskred i sitt enkostånd, desto talrikare och djerfvare blefvo hennes tillbedjare. Alla de unge adelsmännen i Havana anmälde sig, den ene efter den andre, och slutligen kom äfven guvernören, för att göra slutanfallet mot den ointagliga fästningen. Men det gick guvernören liksom alla de andra — Lilia ville icke det ringaste höra talas om någon annan förening. (Forts.)