Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1856, sida 1

Den Konskriberade. Skildring från Flandern af Henri Conscience. (Forts. fr. föreg. N:r.) Han fattade soldaten under venstra armen, den gamle herrn stödde honom på andra sidan, och på detta sätt lyckades det Johan att åter komma på fötterna. Trina, som inbillade sig, att de okändes hjelp härmed var slut, tackade dem med tårar i ögonen uti följande ordalag: — Jag är en fattig bondflicka, och Johan är icke heller rik, men varen öfvertygade, att vi i hela vår lefnad skola ihågkomma er i våra böner och välsigna er godhet. Gör er icke mer besvär, utan låt honom sätta sig i gräset; han skall snart hemta sig. Jag skall sjelf linda hans fötter med linne. Vi måste i afton gå till dender byn, der vi ämna tillbringa natten. Farväl, gode herrar! — Nej, icke ännu, sade den gamle herrn; — följ mig, mitt barn! J ären menniskor efter mitt sinne . . . jag vill icke, att J i dag skolen fortsätta er tröttande vandring. Min unge kamrat får icke lemna mig innan han återvunnit krafter. vi skola se till, om vi icke kunna göra något, för att belöna din ädelmodiga uppoffring, min flicka. — Vi ha ännu några buteljer gammalt vin från Spanien, som skulle kunna uppväcka en död, tillade