Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1856, sida 1

Ådet, menar sörf:n, till stort melm för Sverge, som ännu ej är nog starkt att kunna uthärda nar. Semquence i äsigter, då komiten i hela sin föregåenen sådan konkurrens. Och att! Sverge icke bör för grundsatsens skull göra uppoliringar, finner sörsn så mycket naturligare, som tullfrihet för svensk spanmål till Norge icke kunnat af fttommitterade föreslås, emedan detta blefve en verklig fördel för den svenska spanmålen vid afsättningen i Norge, under täflan med främmande spannmål? Då man här varit så öm, att icke Sverge måtte erhålla någon obehörig förmån, äfven då det icke ifrågasättes huruvida Norge deraf skulle lida något mehn, anser förf:n det vara så mycket mindre skäl, att bereda Norge, i afs. å sjöfarten, en fördel, som förf:n antager skulle lända Sverge till betydlig förlust. Förf:n sammanfattar sina åsigter härutinnan i följande ord: Komiten förmenar att det skulle vara föga öfverensstämmande med de närmare handelsoch sjöfartsförhallanden, som i öfrigt äga ram emellan de förenade rikena, om det ena landets fartyg icke finge idka fraktfart emellan det andra rikets hamDenna förmodan synes oss innebära on inconde framställning hyllat grundsatsen om respekterandet af de båda nationernas särskilda intres och visat sig fullkomligt främmande för gå st gt nationella asigter. Vi dela dessa af allt vårt hjerta, och ör vär ringa del, genast instämma i komitens rundade förslag, så snart samma åsigter göra sig lande i annat än den svenska sjt farten; men hvarföre skola de blott tillär pas i det som kan och måste blifva oss till meka, hvarförerså vi icke se dem åberopade äfven i sådant som kan vara oss till gayn? om norrmännen skola af oss betrakfas och behandlas såsom landsmän, då fråga är om sjöfarten, så är det ju naturligt att vi äfven vilja i Norge åtnjuta de inföddes rättigheter i hiandelsräg. Huru kan man den eva gången säga att de närmäre förhållanden, som äga rum emellan rikena?, fordra upplåtelsen af fulla nationalitetsrättigheter, då man en annan gång blott med svårighet vill m: gilva den svenska och norska industrien half borgaroräti samt föreslår, att en del af dess alster skola behandlas såsom sulikomligt främmande produkter? Med all aktning för den svensk-sinnade förf:ns nitälskan, att häfda fäderneslandets speciella intressen, och med erkännande af det befogade i hans framställning, då det rörer en nation, för hvilken, om man får dömma efter dess offentliga organers språk, det egna intresset är högsta lag, kunna vi ej biträda hans mening i afs. å ömsesidighet i rät tigbeten för svenska och norska fartyg att idka fraktfart mellan det andra landets hamnar. Vi hafva öfverenskommit om en sådan ömsesidighet med stater, med hvilka vi icke äro förenade genom sådana band, som med Norge, hvarigenom ock svenska fartyg böra hatva tillräckligt fält för sin verksamhet, äfven om norska fartyg inginge i vår egen kustfart. Och det lilla mehn sjöfarten möjligen deraf kunde lida uppväges af de fördelar handeln derpå skulle vinna. Dessutom vinner man på längden alltid mest derpå, att man handlar med någon generositet äfven om den icke erkännes, äfven om den blott ger anledning till nya anspråk. Sverges industri är, skulle vi tro, nog stark, att icke vara i behof af några eftergifter från norsk sida, och utan att man å svensk sida behöfver viga hvarje ömsesidig frihet på guldvigt. la