Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1856, sida 1

Den Konskriberade. Skildring från Flandern af Henri Conscience. (Forts. fr. färeg. N:r.) Soldaten klagade emellertid icke öfver trötthet, utan marcherade modigt på bakom sin beskyddarinna. Han bröt en gäng tystnaden, i det han berättade, att hans ögon svedo, likasom om solljuset innlammerat dem. Efter en god timmes vandring stannade Trina hastigt, utan att säga ett ord. Den blinde, som vandrade efter, frågade: — Hvad ser du, eftersom du stannar på det sätter — Johan, sade flickan med en viss nedslagenhet, nu har jag burit mig vackert åt. Gud vet, huru längt vi äro frän vär väg, men här är en bäck, som går tvärsigenom ljungheden, och jag ser ingenstädes någon bro eller spång, på hvilken man kan komma öfver den. — Det var ledsamt, sade Johan med en suck, — jag är så trött. Ar vattnet djupt? — Nej, jag ser bottnen mycket väl; vattnet skulle blott stiga oss till knäna. — Låtom oss då försöka! — Det är omöjligt, Johan, ty stränderna äro så branta, att du omöjligen kan klättra ned eller upp för dem. Vi måste göra på annat sätt.