Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1856, sida 2

mm I MW I — I ndgå ett oförvilladt omdome. ln audrA enerella synpunkten, från hvilken förfaftninen af den 2 Okt. 1855 visar sig i motsäelse till de af k. danska regeringen gifna örsäkringar, är den, att rikets olika delar, nligt löftet, skulle i helstatsförfattningen erdålla en ställning, som en led af ett helt, i vilket ingen del är den andra underordnad. Iuru rimmar sig härmed en representation, å ordnad, att (det egentliga) Danmarks reyresentanter deri ha den bestämdaste öfvervigt öfver dem från rikets öfriga delar? Dessa allmänna betraktelser skola göra illtyllest för att visa det tyska förbundet har den största anledning att taga notis af saken och genom tjenliga medel åstadkomma rättelse deri, derest icke kongl. danska regeringen sjelf tager iniativet för att ordna Holsteins och Lauenburgs författningsförhållanden i det inre och i deras ställning till tyska sörbundet sålunda, att hertigdömenas och förbundets rättmätiga fordringar blifva uppfylda, och desi sa förhållanden betryggas emot hvarje grundad anmärkning. Till detta mål kunde väl ännu — vi hoppas det liksom österrikiska kabinettet, hvilket fullkomligt delar våra åsigter i och vår uppfattning i denna angelägenhet — finnas en passande väg i en öfverenskommelse med ständerna i hertigdömena Holstein och Lauenburg. I händelse k. danska kabinettet finner sig böjdt härför, skall det utan tvifvel med oss erkänna, huru nödvändigt det måste vara att så snart som möjligt beträda denna öfverenskommelsens väg och genom ständernas snara sammankallande gifva dem tillfälle att yttra sig om författningen. Med full öppenhet, som pligten emot tyska förbundet och den ställning vi gemensamt med Österrike förut intagit som förbundets representanter, och icke mindre våra vänskapliga (? !) tänkesätt emot k. danska regeringeringen, ålägga oss, hafva vi uttalat vår öfvertygelse i denna angelägenhet; vi hängifva oss gerna åt det hoppet, att k. danska kabinettet skall värdera våra vänskapliga råd och de tänkesätt, hvaraf de dikterats och vidtaga de antydda åtgärderna, så att, när förbundsförsamlingen åter träder tillsammans, det beslut den fattat för att nå detta mål, äfvensom den väg, som den beträdt i denna riktning, må kunna af alla förbundsmedlemmarne erkännas för tillfredsställande. Endast bärigenom skulle tyska förbundet blifva fritaget från den obehagliga nödvändigheten att taga under öfvervägande, hvad dess rätt och pligt under nuvarande omständigheter kräfva. Derefter anmärkes, att den af preussiska regeringen gjorda påminnelsen i den ännu oafgjorda holsteinska gränsregleringsfrågan lomnats obesvarad i danska betänkandet och slutligen utbeder sig hr Manteuslel ett snart svar, så väl på ofvanstående anmärkningar som på nyssberörde erinran. I Den österrikiska noten, som är daterad d. 26 Okt., är mindre utförlig och i formen något höfligare än den ofvanför meddelade preussiska noten, men går ut på aldeles detsamma som denna. Den förklarar, att IIolsteins och Lauenburgs författningar till följe af ett af Danmark de tyska makterna gifvet löfte blott genom rådfrågandet af dessa hertigdömens provincialstäder kunna infogas i mon:rkiens nya organism; att det säkraste medlet att gifva denna en fast afslutning skall vara att förhandla med dessa hertigdömens provincialI ständer om helstatsförfattningen, samt att kabinetterna i Wien och Berlin, derest danska kabinettet icke mera finner detta görligt, kommer att bringa saken inför förbundsdagen. Dessa de tyska makternas fordringar hafva påtagligen det syftet att trakassera den nuvarande danska regeringen, som för sina liberala tendenser icke kan annat än vara de tyska kabinetterna misshaglig, och, om möjJigt, störta den nuvarande författningen till fördel för skenkonstitutionalismen. De utgöra för öfrigt ett nytt bevis för det ofta upprepade påståendet, att en helstat, sammansatt af så stridiga elementer, som den danska, är ett oting. Vi ange för alldeles öfverslödigt att inlåta oss i några vidlyftiga räsonnemanger om det obilliga och orimliga i dessa fordringar. Om man aldrig så litet tänker sig in i saken, finner man lätt, att de aldrig kunna uppfyllas, med mindre danska regeringen företager en statshvälfning, hvarigenom danska folkets rät! till deltagande i det allmännas angelägenheter totalt undertrycktes, ty så länge det ha en sådan rätt, är det icke tänkbart att på rjagoch författningsenlig väg bringa til stånd en författning, som är öfverensstäm mande med holsteinska adelns och ridderska pets önskningar. sfs