Den 4 December. Ett bevis på huru en falsk och vårdslös lagstiftning verkar alldeles motsatt mot hvad den åsyftar, eller framkallar ett ondt, som den var ämnad att förebygga, lemnar den kongl. kungörelsen af d. 26 Juli 1849, som förbjudit införsel af kreatur från England. Enär denna lag fått fortfara, äfven under flera år, som man icke hört omtalas någon smittosam boskapssjukdom i England, och dessutom är deri orimlig, att den förklarat ett heltstort land såsom smittadt, ansågs den först och främst onödig och sedermera skadlig, samt följaktligen värd så litet afseende, att flera aktade personer vid Upsala Allmänna Landtbruksmöte öppet förklarade, det de icke gjorde sig samvete af att eludera samma kungörelse, genom att först öfverföra den raceboskap, af hvilken de voro i behof, från England till Danmark eller Norge och sedermera intaga den till Sverge såsom Dansk eller Norsk boskap. Man omtalade detta kringgående af lagen, naturligtvis under ogillande af den falska föreskriften, med samma lugn, som det yttrades af en ledamot af presteståndet, nu biskop, efter en debatt om konventikel-plakatet, deri samme prest förgäfves användt hela sin vältalighets svada, att bevisa plakatets orimlighet och orättvisa: Nu går jag på en konventikel. — Emellertid händer nu, sedan hundraatt ej säga tusentals kreatur blifvit på nyssnämnde sätt insmugglade, att lungsjuka utbryter i en ladugård, tillhörig en grefve Hamilton i Westergöthland, hos några kor, som i somras, således flera månader förr än sjukdomen utbröt, inkommit från England. Samma förskräckelse, som förr i verlden i afs. å koleran vållade de mest absurda och grymma föreskrifter, har nu i afseende å lungsjukan framkallat åtgärder, om hvilka vi hop