Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1856, sida 3

dansa i Lund på samma dag. 22 — Å 3 SiyckegaåSkeppsbrott. Svensk-norska konsuln i Arehangel har till norska vederbörande inberättat, att skepparen P. O. Andersen från Bergen den 27 sistl. månad infann sig hos konsuln och förklarade, att han med ett af honom fördt fartyg, galeasen Fortuna, hemma i Bergen, på resa från Archangel sistl. års höst, lidit skeppsbrott på södra kusten af ryska ön Kalguef, belägen N.O. om Cap Kanin, yttersta nordliga udden af fasta landet öster om IIvita hafvet Den 1 ept i fjol afseglade skepparen Andersen med barlastadt fartyg, för att hemta en laddning spanmål i Archangel och anlöpa Vardö, för att der afvakta underrättelse om blokadens upphäfvande. Så snart underrättelse derom ingått. tillträddes ånyo resan, men under den ständigt stormande väderleken blef fartyget fördrifvet österut, tills det natten till den 13 november vid försök att genom pres sing af segel klara land under en nordvest-storm stötte på grund några kabellängder från land på södra sidan om ön Kalguef och blef stående på en sandbank med 7 fots vatten i rummet. I skeppsbåten begaf sig besättningen i land och började undersöka om stillet var bebodt. Första dagen träftade de inga menniskor, men dagen derpå råkade de, omkring en fjerdedels mil från strandningsstallet, några Samojeder, hvilka voro ysselsatta med sälhundsfängst och kojor. bodde i renhudsHär och der hade de jemväl uppfört fjellbodar, hvilka användes till fångstens förvarande. I en sådan fjellbod inflyttade de skeppsbrutne samt ditförde, med Samojedernes bistånd, etterhand allt löst inventarium och provianten från fartyget. Kölden antogs emellertid hafva stisit till öfver 40 grader Reaumur Den 25 december afled en af manskapet af köld och lidanden. Framemot medlet af januari blef kölden ännu str ngare, och då dessutom ppsprovianten då var förtärd, blef det omöjligt att längre vistas i fjellboden. De inslyttade således i renhudstälten till Samojederne, som äfven måste förse dem med nödiga lifsmedel, hvilka hufvudsakligen bestodo i vildgåskött och stundom renkött. På detta sätt lefde de till början af augusti, då farvattnet började blifva fritt för is, och då anlände en rysk Lodja, för att intaga den af Samojederne under vinterns lopp gjorda fångsten. Skepparen på denna lodja förklarade sig villig att medtaga galeasens inventarium, med vilkor, att en af manskapet qvarstannade på lodjan för att vid ankomsten till dess bestämmelse ort, Mesen — en stad i guvernementet Archange taga vara på det räddade godset Styrmannen blef således qvar på lodjan, som skulle komma att uppehålla sig der minst en månad, hvaremot skepparen och reaf sten vildg man skapet 3 matroser — försedde med 50 s samt medtagande en kabyss och annat inventarium från vraket, i skeppsbåten genast afseglade, för att söka uppnå Archangel. Motvind och storm nödgade dem snart att söka land, men det lyckades dem dock att komma vester om Cap Kanin dit de ömsevi seglade och rodde långs fastlandet, tagande sin tillilykt in uti flodmynningarne hvarje gång omständigh tvingade dem dertill. Provianteu var emellertid fi innan de kommit särdeles långt, och då kusten söd nämnde udde på I iga sträckor är obebodd, kommo de förolyckade i Ii igenhet, i det de under flera dagar voro utan näringsmedel och icke träffade någon menniska, som kunde hjelpa dem. Ändtligen upptäckte de ånyo Samojedkojor och fingo åter medel till sitt lifsuppehälle. Resan i båt blef emellertid för de utmattade sjömännen alltför besvärlig och farlig, och de beslöto derför att ånyo stanna hos Samojederne, föratt, om möjligt, sednare med deras bistånd komma landsvägen till Mesen; men då det berättades att en rysk lodja, destinerad till nämnda stad, låg för ankar i närheten af det ställe, der de förolyckade då uppehöllo sig, och då en Samojed åtog sig att lotsa dem till lodan, gingo de åter ut med båten och anlände till fartyget, som emellertid befanns hafva lidit haveri och var ur stånd att fortsätta resan De skeppsbrutne qvarlemnade nu båten och togo åter sin tillflykt till Samojederne, hvilka på slädar förde dem till ett 40 werst norr om Mesen beläget och af ryska bönder bebodt ställe, der de fingo en båt till Mesen. Derifrån fördes de i slädar till Archangel, der konsuln åtog sig dem och försåg dem med nödiga kläder. På resan från Mesen till Archangel hade de af ryska auktoriteterna blifvit tills vidare försedde med kläder, hvilka dock vid ankomsten till Arehangel fråntogos dem. Då sjöfarten från Archangel nu upphört kunna de icke återkomma hem förrän till våren. Skepparen och tvenne af hans matroser äro vid god helsa, den tredje matrosen är under läkarebehandling för frost i fötterna. Om styrmanmannen, som qvarstannade på lodjan, har man ingen sednare underrättelse, men han antages vara anländ till Mesen. för 2 HUA3 ARR a