Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1856, sida 2

2 — — (1 VISE På Get sätt i hvarje för kommande fall tinnes rättvist blifva rugloradt och för tiden till den 1 Maj 1853 stac stadt, hvarvid skall i: kttagas att samtlige presträttigheterna böra vid följande riksdag på derom gjord framställning af rikets ständer bestämmas att utgå endast i spanmål. 310 Vid upprättande af konventioner enligt förestående 2:dra punkt, skola samtliga presträttigheterna för hv. Je pastorat icke beräknas högre än till ett medelpris af det värde, hvar fter de under de tio sista åren, enligt antaget biuk, särskilt Öfvorenskommelse eller markegångspris utgått. 4:o Vid den taxering och förvandling af prosträttigI heter till spanmaål, som enligt föregående 1-sta och 22dra punkterna af K. M:t genom vederbörande ellor af r rikets ständer verkställes, får den värdemätare, som vid förvandlingen tillämpas, icke öfverskrida medelpriset af de tio sist förflutna årens markegång, eller värdet hvarefter sådana rättigheter utgått, hvilka icke till markegångspris kunna hänföras. 5:o Efter det ifrågaställaa förvandling af presträttigheter till spanmål blifvit afgjord och vunnit behörig stadsästelse, äro tiondegifvare berättigade till lösen deraf efter tio ås medelmarkegång, som, utan förhöjning af forsellön till pastor erlägges. 6:o Föreskrifne konventioner och derå meddelad fastställelse hindra icke en allmän reglering af presteståndets löneinkomster, om en sådan af K. M:t och rikets ständer under tiden gemensamt beslutas. Mengel anförde med anledning af densamma: att han visserligen erkände motionens goda syfte, men ansåg dock betänkligt att föreslå ett stadgande om konventioner för cen så lång tidsföljd som 100 år, helst med sannolikhet kunde antagas att långt dessförinnan presterskapets aflöning ordnades i ötverensstämmelse med presterskapets verkliga åligganden och dess ställning såsom statens tjenstemän: att konventioners framkallande förmedelst tvång vore betänkliga, enär vilkoret för sådane vore frivilligt åtagande; att tiden, hvarinom sådane konventioner j skulle vara upprättade, till slutet ar 1858, vore II för knapp, då antalet pastorafor i riket, hufvudstaö dens oberäknade. utsjorde 1.250 och 2.400 Särskilta I sörsamlIngar; att hittills blott uti högst 1) af pastoraterna konventioner för olika tidslängd ännu kommit till ständ: att genom tvängskonventionars upprättande skulle en mängd klagomål öfver såädana i besvärsväg dragas under regeringens pröfning, och högst betydligt öka det redan stora antalet mål i ecklesiastik-expeditionen; att den komite, om hvars nedsättande Jöns Persson från Blekinge redan väckt motion i och för utredandet af presterskapets alla löncinkomster. borde föregå och ligga till grund för en genomförd reform af presterskapets, deribland äfven koministrarnes, aflöning, och att om Ola Månssons motion nu skulle viuna framgång, sannolikt stora svårigheter framdeles skulle, i och för den ändock vigtigare ocklesiastika löneregleringen, yppa I sig Ola Månsson fäste, med anledning af anmärkninI gen om att en bättre reglering af prestlönerna skulle genom konventionerna vara afskuren, uppmärksam; heten derpå, att han särskilt förutsatt det vilkoret vid förslaget, att regering och ständer skulle v ra oförhindrade att när som helst fatta beslut om ett H Han hade velat förekomma möjligheten för presterna att tilltvinga sig ökade inkomster allt efter som jordens afkastning tilltager, och då saken egentligen är en privilegieträga, som erfordrar de 4 ståndens och konungens sammanstämmande beslut, och man således icke hade hopp om att kunna genomföra någon särdeles stor förändring, så hade han trott sig böra försöka denna utväg, som ingalunda lägger hinder i vägen för nedsättandet af den af Jöns Persson föreslagna komiten för underSökning af hvad prestoraa hafva i inkomst. För öfrigt önskade han all mö, ig framgång åt de mera radikala motionerna; men befarade, att man icke kunde hoppas något särdeles resultat af dem. Det tvång till konventioners upprättande, som han föreslagit, är vida mindre svårt, än det tväng, som presten nu kan utöfva vid utsökningen af sina rättigheter. IIdkan Pettersson förr , att man i Blekinge är nöjd med de konventioner, som redan länge der existerat. Lundahl från Skaraborgs län talade för konventioner, men erinrade, att man dervid måtte se till, att komministrarnes sportler icke måtte försvinna. David Andersson önskade framgång åt Ola Månssons förslag, så att man kunde slippa vid hvarje riksdag höra de ständiga klagomalen öfver församlingslärarnes löningssätt; han trodde för öfrigt, att så väl folket, som pre sterskapet skulle vinna på motionens framgång. Medina tyckte det vara bra, om man kunde rucka litet på de gamla privilegierade prestlöncförsattningarne. Anders Gudmundsson förordade motionen, och uttalade den mening, att det skydd, 114 8 regeringsformen lemnar presterskapets löner, borde så förstås, att dermed menades de löningsförmåner, som funnos vid regeringsformens stiftande, och att grunden för konventionerna således borde utgöras af dåvarande löneinkomster. Nils Ilansson från Skåne väckte särskilt motion derom, att prestlönerna måtte en gång för alla bestämmas till visst belopp och utgå kontant af staten, till hvilken i stället presttionden skulle ingå löst efter markegångspris. Ett af Nils Hansson härvid gjordt tillägg, att hvarje mansperson borde i prestafgift erlägga I rdr och hvarje qvinna 24 sk., bestreds af Lekberg, som erinrade, att det finnes församlivgar, i hvilka presternas löner derigenom skulle ökas med 5000 rdr bko. Vid föredragningen st Hultmans motion, att oäkta barns fäder, som Cj underhölle dem, måtte kunna tvingas att genom allmänt arbete åstadkomma betalning för deras underhall, gjorde Östman den anmärkningen, att då man vet huru svårt det nu är att få fäderna bundna tili att utgifva uppfostringshjelp, så skulle det bli så mycket svårare, när de, på samma gång de blefvo öfverbevisade att vara fäder äfven skulle blifva fangar; ban trodde derföre att ett sådant stadgande blott skulle fresta ännu flera att bli menedare. Per Nilssons i ESpö motion, att den statens tjensteman, som inträder i hoftjenst, måtte förklaras skyldig att afstå lönen i statens tjenst så länge han är vid hofvet anställd, i hvilken motion Johan Johansson från Nerike till alla delar instämde, beledsagades af den sednare med ett yttrande, hvaruti han erinrade, att statens tjenst tillskyndas skada dorigenom att dess embatsoch tjenstömän innehafva hofsslor, hvarigenom deras verksamhet splittras. En lan förening af sysslor upphälver derjemte den