Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1856, sida 2

Article Image
bibehållande der icke de f halfva hägnaden skall h: drifva påståendet, att stängseln är skogsödande, med dan Malmins motion i stängselfrågan blifvit uppläst och befunnen åsyfta: 1:0 ståneselskyldighetens te delegarne, hvilka tilllika ega mer än hälften af de ngselskyldige hemmanen, förena sig om hägnadernas borttägande, och 2:0. att i skiljoled mellan särskilta egares egolotter a sidans c re utan afseende på sti Ahemmaatal eller inoch utegor, uppträdde först Lars Rasmusson och begärde, att Malmin måtte låta motionen hvila tills den kongliga proposition i ämnet, som man förmodar skall inkomma till ständerna, hinner bli aflemnad. Ilärtill nekade Malmin och påyrkade remiss hvarafter Lars Rasmusson gjorde opposition mot motionen i friga om för punkten. IIans anförande tillkännagaf likväl, att han fattat motionens syfte oriktigt, så till vida som han förutsatte, att en delegare, hvilken egde mer än hälften i stängsellaget, skulle kunna tvinga de öfriga till upphäfvande af hägnadsskyldigheten, tin följd hvaraf han ansäg de mindre lottegarne komma i den ställning, att de skulle kunna vrakt utrotas? I fråga om inoch utegors hiägnadsskyldighet var Lars Rasmusson uf samma tanke som motionären, men deremot bestridde han på det kraftigaste att en mindre hemmanslott skulle stänga lika med en större i gemensam hägnad. Många instämde med Lars Rasmusson. Derefter fick Peter Jönsson ordet. Afren han hade fattat motionen på samma sätt som Lars Rasmusson, och opponerade sig derföre mot det förmenta förslaget att den, som egde mer än hälften i stängsellaget, shulle ega rätt att bestimma om hägnadsskyldighetens upphörande. Han önskade helst att nu gällande stängselförordning finge fortfara att gälla, men skulle någon förändring ske, så borde åtminstone erfordras tre fjerdedelar af delegarnes bifall, utrönt genom röstning per capita, innan stängselskyldigheten kunde inom ett stängsellag upphäfvas. 1 fråga om skyldigheten för mindre lottegare att stänga lika mot tillstötande stö ce, ansåg Peter Jönsson, att man borde gifva efter för att undvika äännu större vädor af de öfriga ständens enhällighet i denna fråga. Många instämde äfven med Peter Jönsson. Ostman uppträdde nu mot motionen. Sedan han förklarat, att de tre ståndens beslut i stängselfrågan vid senaste riksdag väckt mera uppmä amhet bland allmogen, än hvarje annan åtgärd, så sökte han genden invändningen, att till stängsel användes mest ung skog, som ändock bör utgallras För öfrigt erinrade han om det besvärliga och kostsamma uti vallning af kreaturen. Då han äfven trodde, att förändringar i nu gällande stängsc ordning blott skulI I le göra ondt och föranleda till mis ämja grannar emellan, så motsatte han sig motionen och önskade, att det måtte förblifva vid hvad nu är stadgadt. H Jöns Persson hyste stor farhåga för den föreslagna förändringen, men fästade sig synnerligen vid uttrycket om hägnadernas borttagande?, hvilket han ansåg betyda deras aflägsnande från skiljelinierna. Sådant skulle på många ställen vara om jligt, t ex. der det funnes betydliga sträckor stengärdesgård, I hvarpå talaren anförde exempel från sin egen gård i Blekinge. Nils Svensson från Skåne och N.iÄs Svensson från Jönköpin län yttrade sig älven emot motionen. Nu först erhöll Mamin ordet och kom i tillfälle att upplysa de förra talarne derom, att de missförstått första punkten af hans motior Då han för öfrigt ansäg sig icke kunna fram! gga bittre skäl, än dem justiticombudsmannen i frågan framlagt uti sin ombetsberättelse, så uppläste han den. Ola Mänsson upptog vidare motsidans skäl och förI sökte vederlägga dem samt fö tade motionen, som han ans värd all framgång. Lekberg yttrade sig I för bibehallandet af nuvarande stängselförordning. Beryström deremot, som helst önskade den nuvarande stängselskyldighetens bibehållande, trodde likväl, Hj att man borde göra någon eftergitt för att undvika ett sådant beslut som vid förra riksdagen. I följd deraf j ville han, att I af delegarne skulle ega vitsord om I hägnadsskyldighetens upphörande, och att man skulI le erkänna grundsatsen af mindre och större eE— lotters lika delaktighet i mellan dem liggande nad, samt att inoch utjord skulle stänga lika. Lars Rasmusson framkallade nu åtskilliga upplysningar om beskaffenheten af de utlåtanden, som husI I i I I I I I hällssällskaperna i stängselfrågan afgifvit. Han berättade nemligen, att i Uddevalla hade mer än 100 bönder varit vid sammankomsten närvarande, men icke fått yttra sig, emedan de cj naÅgos såsom ledamöter. Blott 7 af dem hade rösträtt, såsom hafvande erlagt sina årsafgifter. via uppkommen votering röstade 14 å ena sidan för förändringarne och 15 emot. IIerrarne fingo nu brådtom att franiskaffa en kapten; hvarigenom röstantalet blef lika på båda sidor, då ordförandens röst afgjorde saken emot böndernas önskan. Talmannen upplyste id, att i de norra länen sockenombud väl varit närvarande vid hushålissällskapernas sammankomster, men i icke fått anföra ett ord, emedan de tj voro lodamö-— ter, utan hade saken afgjorts at hushållssällskaper; nas egna ledamöter, hvilka till i voro ståndspersoner, de flesta utan jordegendom. Erik Evsson från Gefleborgs län förmälde äfven, att der i länet sockenombud varit inkallade till hushållssällskapet, men icke fått deltaga i beslutet, som fattades utaf endast ledamöterna, hvilka utgöras af herremän, de flesta I officerare eller andra tjenstemän. handlande ete. och blott få brukspatroner. Per Erik Andersson berättade att i Veatmanl. hade äfven hundratals bönder ini funnit sig för att uttala sin åsigt vid hushållssiällI skapets sammankomst, men blifvit fö grade detta nedan de ej voro ledamöter; en förmögen rusthålI are hade likväl försökt få fram hvad han ville säI I I i I I IH li i IH sa, men detta hade till följd, att han blef utledd. För öfrigt ville Per Erik Andersson, att alljord skule stänga lika efter hemmantal. Lagergren upplyste, att äfven hushållssällskapet på Jottland består af blott herremän, af hvilka största lelen icke ega en jordtorfva. Desso herrar hade ;ckså bestämt hushällssällskapets beslut att uttala ig till förmån för förändringarne i stängselförordlingen, ehuru Lagergren trodde sig kunna försäkra tt hvarenda bonde ville bibehålla hägnaderna. Melin och Liss Lars Olsson förklarade deremot, att i leras hemorter hade allmogen mycket ordentligt fått a sina äsigter i saken. Vice talmannen Anders kb indersson ansåg ingen fara ligga i motionens framång, då det skulle bli de mindre jordegarne, som I 2 13 KR 2

3 december 1856, sida 2

Thumbnail