Den Konskriberade. Skildring från Flandern af Henri Conscience. (Forts. fr. föreg. N:r.) En halftimme härefter lemnade Johan och Trina sjukhuset, beledsagade af sina välgörares välgångsönskningar, Det var ett eget skådespel att se den friska bondflickan leda den blinde soldaten genom Venloos gator. Också stannade alla förbigående vid åsynen icke så mycket af den olycklige ynglingen med ränseln och det gröna visiret för ögonen, som af det triumferande, lyckliga uttrycket i flickans ädla anletsdrag. Den goda Trina var så lycklig, så stolt öfver frukten af sin uppoffring och djerfhet, att hon gick med högburet hufvud och strålande ansigte, utan att sänka ögonen för stadsboarnes nyfikna blickar. Hon längtade att se staden bakom sig och påskyndade Johans steg. Den oväntade triumf, hon vunnit, hade öfverraskat henne. Ännu vågade hon knappt tro derpå, och alltemellanåt uppsteg hos henne den fruktan, att någon skulle komma och fråntaga henne sin olycklige vän. Slutligeu kom hon till stadsporten; hon såg Guds öppna natur ligga framför sig; hon såg den aflägsna synkretsen och vägen, som skulle föra henne till fädernebyn. För första gången undslapp henne nu ett