Den Konskriberade. ÅSkildring från Flandern af Henri Conscience. (Eorts. fr. föreg. N:r.) Med detta tvifvel i sin själ följde hon skiltvaktens råd och gick med långsamma steg till värdshuset Falken. IIon inträdde, begärde ett glas öl och satte sig halft förlägen vid ett bord längst borta i ett hörn af rummet, Vid disken stodo åtta eller tio soldater, samtalande högljudt om saker, rörande militärtjensten. Vid Trinas inträde vände sig alla mot henne och utbytte skrattande sina anmärkningar om hennes person, men som de talade franska eller vallonska var Trina nog lycklig att icke förstå dem. Soldaternas djerfva blickar förbryllade henne; hon neg emellertid och helsade med ett vänligt leende, Dessa soldater tycktes alla vara hyggliga karlar, med undantag af en enda, som var äldre och talade i en myndigare ton än de andre. Han bar stora handskar, knapparne i hans rock lyste som guld, uniformsmössan satt ned mot venstra örat, do stora, af naturen röda mustascherna voro svärtade oeh på ett hotande sätt uppvridna; han hade vårdslöst kastat sig på en stol och höll ena knytnäfven i sidan; uppsynen var trotsig och utmanande, Det var icke hans utseende och hållning, som ingaf Trina en dålig tanke om honom; hvad som miss