1 OVCTISC UPM 625 — kunna många ur historien läggas. Landet j kunde i början af 1300-talet underhålla trenne slösande hof, krigen fördes med härar, som kunde uppgå till 60,000 man, utan att allmänna uppbåd egde rum, städerna voro både talrika och många ojemnförligt folkrikare än nu — berättelsen om sådanes storhet och rikedomar skulle ljuda sagolikt i våra öron, om ej häfderna bekräftade dem — spannemålsutförseln, som frigafs i början af Magnus Erikssons regering, var på Wisby, Riga och ani dra orter utomordentligt stor, storartade domkyrkor, en mängd kloster och landskyrkor byggdes vid denna tid, och tillgången på främmande myntsorter var ymnig, oaktadt den rika införseln af utländska varor och de oerhörda summor, som årligen strömmade till Rom. I Att jordbrukets ödeläggelse förskrifver sig från 1350 års pest och ej kan förläggas mycket längre tillbaka i tiden visar herr Rääf, hvad Ydre beträffar, på följande sätt: yken, invänder man slutligen, kan ieke denna stora odling hafva tillkommit under långt äldre tidehvarf, och dess förfall då blifvit föranledt af några för vårt land olyckliga förhållanden, dem vi icke kunna vänta vara upptecknade i annaler, som derifrån knappt åt oss bevarat en torftig konungalängd? Ett svar derpå gifves, och tillfyllestgörande: Ydre ägde, för icke många år tillbaka, herrliga och ymniga ekskogar, växande öfverallt i våra utmarker, hagar, gärden och ängar, nu försvunna vid ett af nya tidens många försök att smeka det otämjeliga och tillfredsställa det omättliga. Några af dessa träd voro af mycket hög ålder, 7 till 9 hundrade år; men dylika befunnos på hustomter, vid vägar, sjöstränder och sådana ställen, som icke ingått i den fordna odlingen. Deremot gafs, af alla de mångfaldiga ekar, som växte. på igenvallad åker, ingen enda, som uppgick till 500 år; lemnande det ojäfaktigaste vittnesbörd, att ödeläggelsen icke skett före den antagna tidepunkten af digerdöden. Samma faktum bestyrkes, såsom nämndt, af qvarvarande handlingar i rikets arkiver. Saluoch byteshandlingar, utsärdade efter digerdöden, utsätta, att den eller den fastigheten gaf så och så mycket i afgäld, innan pldgan kom. Bland flera dylika, som herr Rääf anför, finnes en, daterad den 13 Juni 1353, i hvilka en enka Margareta till Linköpings domkyrka afstår 3 ypperliga frälsehemman och äldste sonen äfven afstår sin och samarivas fädernelott i samma gård mot en sammanlagd summa af 74 mark, ty, såsom det på dålig latin heter, den dödlighet, som nyligen rådt, och de flesta gårdarnes ödeläggelse har gjort, att de i närvarande tid knappt kunna säljas för halfva värdet, enär odlare äro sällsynte och svåre att erhålla. — Den andra afdelningen af hr Råääfs arbete är egnad åt de Myther, Sagor och Sägner, gom ännu lefva på Ydre-allmogens läppar. Flera af de här förekommande kuriösa historierna äro af temligen färsk dato. Man finner här berättelser om den så kallade urkon, om urverlden, jättar, troll, elfvor, strömkarlen, skogsoch sjörå, pålgastar (flyttare af råmärken), tomtegubbar och mylingar, om kyrkoklockor, offerkastar, olferkällor, ondt möte, syner, underdjur, förvillelser, förvandlingar, Blåkullaresor, m. m., samt om skrock och trollerier i allmänhet. Författarens egen ståndpunkt i detta ämne är Ciceros, då han i sina oTusculanska Afhandlingar säger: Måhända kände de fordna slägtena tingens sanna väsen desto bättre, ju närmare de förra stodo sitt gudomliga ursprång. Men utan att i dessa traditioner vilja spåra bortgångna slägtens klarsyn och förtrolighet med naturlagar, dolda för vår vetenskapliga tid, bör man dock erkänna de mäns förtjenster, som gjort sig möda med att ur tidens ström rädda dessa prof på forntida, till en del ännu fortlefvande föreställningssätt; ty, såsom en af våra fornforskare ) anmärker: man har nu ändtligen begripit, att det så länge föraktade skrocket är en qvarlefva af en stams förkristliga religion och således en ny källåder för historien. Då man jemför de inom folken från hednatider fortlefvande föreställningarne om andeoch naturverlden med eddorna och mythologierna, så finner man, att en stor åtskiljnad egt rum dem emellan. De förra bära oftast en helt annan prägel, än de sednare, som utgjort ett slags af skalder och mythosofer sammansatt theogoni, föga bekant utanför desses egen och de bildade klassernas krets. Emellertid har historien mer sysselsatt sig med den systematiserade polyteismen, än med den, x) I Westergötland och Småland, der träldomen synes varit mest seglifvad, afskaffades den omkring år 1340 af konung Magnus Eriksson 7till Jungfru Marie ära och till förmån för konungens faders och faderbroders själar. ) Under förevändning af krig mot den otrogne Turken utpressade påfven af svenska folket åtskilliga skatter, såsom Peterspenningen (i Uppland ! mark silfver årligen på hvarje bonde), fyra-års, treärs och två-ärs-tionden, bötes-penningar, kyrkokollekter o. s. v. Genom försäljning af andliga embe: ten tillskansade sig Rom äfven betydliga inkomster En gång befallde påfven, att alla kyrkoembeter 4 8 InAlan Ott År samt inkomsten af dem till: ran. mecs vele såv Der och lan vis: ber till der del sio sas sk Vä va sta 2 — — RA — — MAR L. 2