terskapets aflöning, bordlades; af hr 4. Ribbing, ånrående folkskolor och folkskolelärareseminarier, renitterades; af frih. C. J. O. Alströmer, att jernkonforets kreditiv å rikets ständers bank måtte få fortfara, remitterades; af hr L. J. Hjerta, att, med anledning af den med skäl öfverklagade otillräckligheten at folkskolelärarnes löner, rikets ständer må hos Kongl. Maj:t uttrycka den önskan, att fruntimmer må kunna antagas att förestå undervisningen i folkskolorna, dåtde dokameniera sig ega dertill behöfliga kunskaper och intyg om godt uppförande; motionens framställning gick ut på att visa, det lönerna härigenom skulle blifva tillräckligare än nu, och sjelfva skolorna vinna betydligt, bordlades; af hr BD. WPrintzenerewiz, att rikets siänder måtte anhålla hos Kongl. Maj:t, att han ville låta utarbeta ett sammandrag af administrativa och ekonomiska författningar, såsom en fortsättning af Biantings lagsamling, remitterades; af grefve Björnstjerna, med förslag till en kommunallag. bordlades; af hr Flach, om förändring af pröfningskomitter, remitterades. Prestestindet. vid remiss af prosten Landyrens motion om kyrkotuktens skärpande och biskop Björcks om reduktion af folkskolelärareseminarierna föreföllo längre diskussioner, för hvilka Aftonbladet sedermera närmare redogör. Doktor Sandbergs motion om höjande af skatten på tillverkning af bränvin till 75 öre rmt såväl vid större som smärre brännerier rönte motstånd af prosten ÄÅsfelen, som med allt möjligt erkännande at mot:onärens ädla syften ansåg honom hafva misstagit sig i sättet för deras utförande, och föreslog att förhöjd beräkning af småbannornas alverkningsförmäga borde göras, men ingen förhöjning af skatten, hvarken för större eller mindre brännerier, vid denna riksdag borde ske. Lektor Sonden, med hvilken prostar e Carlander och Emanuelsson samt riksarkivarien Nordström instämde, talade äfven mot motionen, likasom prosten Almqvist, som klandrade motionären derföre att ban i motionen sagt sig böra mot sin öfvertygelse med skonsamhet behandla bränvinsintresset; och sade sig vara öfvertygad, att motionären, om han närmare betänkte saken, icke en gång sjelf skulle önska framgång åt densamma. D:r Sandberg erinrade i afseende på beskyllningen, att han skulle ansett sig böra banäla mot sin öfvertygelse, att han dervid endast följt bränvinsutskottets vid sista riksdag exempel. Talaren sade sig för resten ingenting hafva emot att äfven småpannorna stryptes; han skulle vid deras likbegängelse ej fälla en enda tår; men han befarade tillika att på deras grafvar skulle resa sig ståtliga palatser för ångbrännerier, hvilka medelst produkterna af sin tillverkning blott skulle skafia invånare ät de ståtliga fängelsebygnaderna. Den uslaste af all aristokrati vore bränvinsbrännarearistokrati, och en sådan ansåg talaren genom småpannornas totala undertryckande komma att framkallas. Ett sådant intresse kunde lätt få målsmän inom representationen och sedan blifva omöjligt att förqväfva. För öfrigt anmärkte talaren, att enligt regeln för all industri, genom de stora bränneriernas understödjande, bränvinstillverkningen skulle allt mera befordras; genom att småpannorna deremot finge något öfvertag, skulle för så vidt handteringen komme att drifvas med färre resurser, den nesliga industrien förstöras. Följande motioner blefvo i dagens plenum framstälda: af prosten Mellqvist om förändring i föreskrifterna angående tiden inom hvilken lik skola bisättas eller begrafvas; af prosten Arosenius om nådig skrifvelse till Kgl. Maj:t med begäran om stadsästelse å stiftens förslag till pensionsinrättningar för presterskapets enkor och barn samt om frånskiljande från denna sak af frågan om extra nådär; af kvrkoherden Otterstrom om förändring af dopformuläret i fråga om tillfället för namnets gifvande åt den döpte; al lektor Söderberg om skrifvelse till Kgl. Maj:t med förfrågan, huru med folkskolelärares pensionering må förhällas, till hvad belopp pensionerna skola bestämmas och huruvida bidragen till dem skola lemnas af de tjenstförrättande folkskolelärarne eller af socknarne och distrikterna. af prosten Ljungdahl: om ersättning åt 3 lärare vid elementarläroverket i Göteborg för dem fråntagna räntor af rektor Collanders till förbättring af deras löner testamenterade medel.