Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1856, sida 3

försvar, skulle begifva sig till Moratschas strand. osman Pascha å sin sida lät kanonerna i sin fästning Scutari spela, för att kalla Albaniens Turkar till vapen. Så började kriget. Var det Ryssland, som hetsade Danilo dertill? Det vore löjligt att tvifla derpå. Danilo visade sig då såsom en oförskräckt krigare, en förbittrad kämpe och on oförsonlig siande. len dag utfärdade han ett bannlysningsdekret emot alla dem, som, churu i stånd att bära vapen, icke försvarade säderneslandet. Man fick då se tillochmed barn tåga igenom bergpassen, bevaka alla tillgångar och färdige att slå larm. Dagen före den första drabbningen som Montenegrinerne leverorade på öppna fältet, fann man i hela det inre landet endast qvinnor, svaga barn och bräckliga gubbar. Från strid till strid, från skärmytsel till skärmytsel lyckades Danilo att kunna fortsätta kriget och sysselsätta Turkarne ett helt år. I Januari mån 1853 hade han lemnat Zabliak. Omer Pascha an nu ögonblicket vara kommet att skrida till kraftigare anfall, men han måste förvånas öfver klokheten och taktiken i fiendens rörelser och röna den bittra erfarenheten, att om han än hade att göra med guerrilla-hopar, hvilka voro starka genom de trånga passen och de branta, hi bergen, så kommenderades dessa ock ar en verklig fältherre. Danilo var öfverallt, i går uti en Nahia af Piperskas förenade stammar, i dag uti Biclawpaulits i morgon uti Cetinje. Han förde kriget med märkvärdig beslutsamhät. Jin dag, då han märkte sinansernas bedröfliga tiliständ, skänkte han staten hela sitt fäderneart, och då han sedermera ärfde 20,000 zeehiner använde han dem såsom tillökning i lön åt de äldste och Perianigs, hvilka det ålåg att underhålla krigarnes familjer. Omer Pascha och Osman Pascha hade aldrig ansett för möjligt att deras förenade trupper så länge skulle kunna hållas i schack af en stam, som blott kunde ställa i fält 20,000 krigare. Omer Pascha försökte nu mildhetens väg. Danilo erhöll en till hans folk riktad proklamation, daterad lägret vid Martinisch och med den prunkande titeln: Proklamation från Muschir Omer Pascha, Seriasker för Storherrns samtliga stridskrafter i Europa, till Montenegrinerne. Paschan uppfordrade Montenegrinerne att underkasta sig. öfverhopade dem med löften och begärde slutligen ett ofördröjligt svar, som han kunde öfversända till Storherrn. Montenegro underkastade sig icke, och dess furste fördubblade sina ansträngningar att bjuda det fruktansvärdt annalkande ovädret spetsen. Omer Pascha kommenderade 20,000 man, och sedan arimeen från Bosnien, den han väntade, tillstött honom, så kunde han löspa 50.000 soldater emot den lilla vrå af verlden, som heter Montenegro. Angreppet skulle ske samtidigt från trenne häll. (Ports.)