lägges vår dåvarande ryske bundskförvandts åsigter, att, i trots af vapenbrödraskapet, sätta sig i besittning af fästningen. Det ryssvänliga partiet hade icke glömt detta, och Friccius var de sista åren af sin lefnad utsatt för dess förföljelser. Hvad som i synnerhet sårade den kraftfulle och modige gubben var att vederbörande myndigheter på senare tiden flera förnyade gånger anmanade honom att taga afsked, i anseende till sin höga ålder. Man skickade till och med medicinalrådet Casper till hans hem, för att undersöka hans kroppsliga och andliga förmögenheter. Denne afgaf likväl det fördelaktigaste intyg, och förklarade dessutom muntligt, för alla som samtalade med honom i detta ämne, att Friccius icke blott var skicklig att sköta sin tjenst, utan till och med var i stånd att uthärda fältlifvets mödor. Icke desto mindre blef Friccius kort derefter kallad till justitieministern, der han fann krigsministern närvarande. Man uppmanade honom ännu en gång att taga afsked, och ville gifva honom en betänketid af tre dagar, inom hvilkas förlopp han skulle besluta sig. Allt detta kränkte djupt den gamle patrioten, som på slagfältet utgjutit sitt blod för Preussen och grånat under troget uppfyllande af sina pligter såsom generalauditör. Han bad om ett uppskof af sex veckor, under hvilka han skulle rådgöra med sina vänner. Emellertid träffades han af slag, och det liberala partiets leder hafva minskats med en värdig medlem. Kyrkokonferensen fortsätter sina sessivner. I anseende till den stora meningsskiljaktigheten hos de partier, som nu på alla orter bringa de kyrkliga frågorna under diskussion, har man beslutat att endast läta officiella meddelanden komma till allmänhetens kännedom. Men man skall dock snart ega fullständig kunskap om striden inom konferensens eget sköte. Pressen fortsätter lifligt debatten på det kyrkliga området, och äfven i Tysklands södra delar svälla den kyrkliga stridens böljor allt högre och högre. Jag förbehåller mig, i anledning deraf, att framdeles afhandla detta ämne i sammanhang med konferensens öfverläggningar. I dag förekom till behandling vid öfvertribunalet Potsdamer-depeschtjufven Techens besvärsansökan i anledning af statshofrättens dom af den 6 September, hvilken fälde honom till 8 års tukthusstrasl. Kriminalsenaten var församlad in pleno. Ännu aldrig har hittills högsta domstolen frångått oslentlighet vid förhandlingarne, icke ens vid öfverläggningar öfver majestätsbrott och falskmyntareprocesser, med hvilka, enligt rättegångsordningen, offentlighet icke eger rum i alla andra instanser. I dag för första gången afvek öfvertribunalet från sin gamla praxis, och förkunnade i ordningens intresse, publikens uteslutande. Fruktan för franska repressalier, i händelse försäljandet af de ryktbara så kalade finska depescherna (från preussiske militärfullmäktigen i Petersburg hr von Miinster Meinhovel) af den 10, 20 och 21 Juni 1855, till den härvarande franska legationen, komme under öppen diskussion i tidningarne, och icke blott osammanbängande notiser, utan en offentlig utredning skulle lägga i dagen, atti följd af det förrädiska meddelandet af denna depesch, hvilken yppade Rysslands. svaghet vid Finska viken och på Krim, Sveaborg blef bombarderadt och Sebastopol med storm eröfradt. Huru skulle icke allmänheten förvånats, om man åskådliggjort för densamma, att dessa stora resultater härrörde af så små. orsaker, och att man således icke mera kunde betvifla hvad som blifvit konstateradt inför statshofrätten, nemligen att kejsar Napoleons yttrande uti depeschen till Pelissier af d. 25 Augusti 1855: Jag vet genom berättelser, som synas vara tillförlitliga, att den ryska armån icke mer skall kunna fortsätta striden på Krim under vintern, stödde sig på den genom Techen förrådda och sålda berättelsen, och att således verldshistoriens humor låtit ryssarne besegras genom ryssvännernas medvetslösa förräderi?! Och om det nu blefve offentligen bekant, att hr v. Manteuffel, enligt sitt eget erkännande uti en skriftlig förklaring af den 3 Sept. 1855, verkligen stått uti förbindelse med Techen, fastän premierministern sökt gifva saken den tydning, att han af medlidande lemnat Techen understöd, samt att denne, af tacksamhet derför, gjort hr v. Manteuffel meddelanden, hvilka premierministern, straxt efter deras erhållande, kasserat såsom —— AA — — Trinas kinder färgades af blygsamhetens rodnad Johan, som märkte hennes förlägenhet, besvarade sin kamrats skämt i samma ton och fattade hans arm, för att fortsätta marschen till byn. Trina följå dom nå afständ under dyster tystnad.