Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1856, sida 1

tjenstgjort elfva månader och från den tiden redan supit upp hälften af sitt fädernearf. Smeden gjorde det icke i elak afsigt; han inbillade sig kunna trösta sina oroliga vänner genom dessa präktiga mål ningar och upprepade oupphörligt: — Det är ett lif, ska ni tro! Hvarenda dag kött och soppa, fullt opp med pengar, godt öl och vackra flickor! IIvarenda dag lefves, som om det vore den sista! Man dansar, hoppar och slåss, så att allt ryker i smulor. Ni känner icke soldatlifvet, go vänner.